Startsida Blog Om Sajten Kontakta Frågor och svar




Frågor och Svar, 26 januari 2014


hej! jag vill först tacka dig och övriga översättare för ett fantastiskt jobb!

Jag har en fråga: jag älskar mina medmänniskor, men jag delar inte deras världsbild. När jag förklarar för dom att universum kryllar av intelligenta själar så bemöts jag av skratt och en känsla av att dom tror att jag är helt vilsen och dum i huvudet.

Varför är det så svårt för dom att inse att människan bara är en liten del av den gudomliga planen? Det känns mer och mer att jag ska låta det hela vara. Jag känner mig ganska ensam i min önskan att få uppleva fullt medvetande. Varför har människor så svårt att inse att vi människor inte är ensamma?

ljus,kärlek och evigt liv martin

 

Hej Martin,

Tack för ditt mejl. Ja, det är en bra fråga att ta upp. Det finns svar på olika plan.

Jag hade också diskussioner med många “gamla” vänner tidigare. Det slutade med att vi gick olika vägar. Jag gick på Ljusets väg och de gick vidare inom illusionen. Det krävs så styrka från den som går Ljusets väg, och det kan väl ses som en del av vår uppgift, träning och utmaning. När sanningen kommer fram är vi dock trä-nade att hjälpa våra chockade medmänniskor. Så låt dem vara till att saker och ting sätter igång i det yttre. Vid den tidpunkten får du dock vara tillräckligt ödmjuk att hjälpa dem från var de befinner sig, och inte säga “vad var det jag sa”. Det senare skulle negera ditt eget ljus, eller åtminstone förminska det.

Varför inte folk förstår, kan till en viss del liknas till situationen då folk trodde att jor-den var platt. Den ser platt ut. Horisonten, ja, den finns tänkte de väl, men det är ett mysterium som vi inte förstår, eller så måste det finnas ett stup där.

Idag så har vi bevis inom astronomin att det finns miljarder solsystem som vårt inom denna galax - Vintergatan, och man hittar nu fler och fler planeter inom vissa närliggande system. Det finns dessutom miljarder andra galaxer, som är påvisade. Folk väljer dock att tro att bara för att de inte har sett de andra planeterna, så kan de inte finnas där. Man accepterar bara det man förnimmer - jorden ser platt ut.

Inte heller ställer man sig frågan från en synpunkt av sannolikhet. Vi vet att det finns miljarder solar och solsystem. Vi råkar befinna oss inom ett av dem. Är det då mer sannolikt att det är universums ordning att det finns planeter runt andra system också eller är det mer sannolikt att universum gjorde ett undantag och skapade bara planeter runt vår sol och kanske några närliggande system som vi nu råkar ha upptäckt.

Det är lite såsom illusionen fungerar. Folk tror inte heller på det spirituella, för det kan inte ses, förnimmas, med våra “pålitliga” sinnen. Om de upplever något an-norlunda går de kanske till psykologen eller psykiatern och får tabletter för att ta bort dessa störande upplevelser. Därför lever så många i illusionen.

Du får ursäkta ironin i det jag skriver, men jag kunde inte låta bli.

I Ljus och Kärlek,

Per Staffan