Startsida Blog Om Sajten Kontakta Frågor och svar




Frågor och Svar, 16 november 2013



Hej Per!

Jag har läst de flesta meddelandena på st-germain sen ett år tillbaka, och i en period - kan inte riktigt säga när, stod att läsa i många av dem att vi skulle frigöra oss från allt som känns gammalt och utslitet, och göra oss fria från dåliga förhållanden bland annat.

Jag lever i ett förhållande som har varat i snart 20 år med en mycket vänlig och god man, men vi har inte mycket gemensamt vilket jag konstaterade för många år sen. Han har ett omättligt intresse för sport som aldrig intresserat mig, och mitt intresse för det andliga har aldrig intresserat honom. Han är inte främmande för, eller ointresserad av tanken om att det finns mer utöver det fysiska, men jag känner det som att vi verkligen lever i olika världar. Han lever sitt liv framför tvn, som jag helt valt bort sen nästan ett år tillbaka och jag lever mitt eget liv i min egen värld - till stor del vid datorn där jag har hittat massor av vänner som mer är på mitt eget plan. Jag har också förstått att många av dem upplever ungefär detsamma som jag, även om de flesta är rätt mycket yngre än jag själv.

Min sambo är ganska mycket äldre än jag själv, jag är är 62 år ung och han är 75 år gammal, och han tror själv inte att han kommer att leva så länge till - även om han sagt samma sak de senaste 10 åren. Jag har känt att jag inte vill svika honom under hans sista år, om det nu är så att han kommer att verkligen gå bort innan den stora förändringen. Jag har försökt förklara för honom vad jag tror ska hända, men det tror han inte riktigt på - utan han oroar sig mer för hur hans begravning praktisk ska ordnas med. Min egen mamma blev inte så gammal så det är ju ingenting onormalt att det kan hända. Jag har aldrig själv varit rädd för döden (eftersom jag alltid trott på ett fortsatt liv), men det är han.

Min kärnfråga är denna: Vad ska vi göra, vi som lever i halvdåliga relationer men som inte vill svika dem som är beroende av oss, som inte ger oss det utbyte VI behöver? Det har skrivits en del om tvillingsjälar som kommer att mötas igen, och några av oss skulle kanske vilja tillbringa mer tid med andra människor som har mer att tillföra än dem vi fäste oss vid decennier tillbaka - utan att vara "otrogna". OM vi alla kommer vidare till nästa dimension tillsammans, finns det något som heter skilsmässa där? För jag vet ju inte riktigt om jag har lust att tillbringa evigheten med någon som jag inte är helt i linje med. Jag inser att detta kanske är en fråga för psykologer och terapeuter, men eftersom jag tror frågan är ganska allmän och utbredd bland många så undrar jag om du har ett bra svar.

Varma hälsningar

Eva


Hej Eva,

Tack för din personliga fråga, som jag skall försöka svara på så att andra eventuellt kan finna det intressant. Vad jag säger kanske delvis stämmer för din situation och delvis bättre för andra.

Jag vill kanske börja med att säga uppoffra sig eller till och med vara offer inte är något som krävs av en ljusarbetare. Detta kommer med från den kristna tron där Jesus offrade sig för oss, enligt bibeln. Han kommer dock inom kort att rätta till det missförståndet.

Jag har varit i kontakt med mästarna på andra sidan via olika kanaler och de uttryckte det som att en ljusarbetare är god, ödmjuk och kärleksfull, men ingen dörrmatta som alla kliver och trampar på. En Ljusarbetare är stolt och ödmjuk, men inget offer.

I din situation förefaller det som att din sambo är godhjärtat och inte på något sätt stoppar dig i dina strävanden och i ditt arbete åt Ljuset, det är bara att ni lever helt separata liv, som för dig känns jobbigt.

Det är nog många som är i den situationen. Antalet uppväckta Ljusarbetare är få och de flesta gör säkerligen kompromisser av något slag, då vi måste fungera inom den nu rådande verkligheten/illusionen. Så länge en ljusarbetare kan förkovra sig och inte hindras i sitt ljusarbete så är ju inte relationen med en ej uppväckt person inte en stor belastning. Gränsen får nog dras om det inte finns frihet och utrymme för att följa sin väg mot Ljuset.

Om gränsen är nådd skall man dock inte ha skuldkänslor inför ett eventuellt uppbrott. Vi kommer alla med olika själskontrakt och vi fattar våra egna beslut om uppvaknande. Det är inte vår uppgift att se till att vår familj eller kära vaknar upp. Det är deras val och deras egen uppgift att göra så, eller att välja att avsluta detta liv och födas in på en annan planet som existerar i 3D och fortsätta att uppleva och lära sig från fortsatta 3D erfarenheter till de är redo att se Ljuset och vakna upp.

Vad som är viktigt är att Ljusarbetarna får utrymme att utvecklas. Detta är vårt uppdrag här i detta liv. Vi hjälper i själva verket de andra allra mest på detta sätt och vi hjälper Moder Jord, vi hjälper upphöjningen av detta solsystem, vilket i sin tur är en del av planen för hela vår galax – Vintergatan. Detta är betydligt mer väsentligt än att eventuellt ”offra” sin utveckling för de som vägrar att vakna upp.

Det finns inte giftermålskontrakt eller skilsmässor i 5D och alla kontrakt som fanns i 3D blir upplösta. Vi blir friare att ha många olika sorters relationer, under de regler för etikett som gäller inom 5D, där att tala sanning ligger högst upp. Barn uppfostras mer kollektivt och den så kallade kärnfamiljen är inte med i bilden (utan att vikten av att vara förälder undermineras), utan det är ett kollektivt umgänge och liv bland likasinnade uppstigna personer. Så, ingen kommer att behöva vara ”fast” i en relation från 3D då vi når 5D.

När det kommer till våra tvillingflammor sägs det ofta att en tjänar på jorden, medan den andra hjälper sin tvillingflamma från andra sidan. Om då är fallet lär vi inte få träffas förrän vi har nått 5D.

Jag hoppas detta kan vara hjälpsamt för dig och andra.

I Ljus och Kärlek,

Per Staffan

---------------------------------------------------------

Comments from readers (0)