Maria Magdalena via Ann Dahlberg, 26 april, 2026
Maria Magdalena via Ann Dahlberg, 26 april, 2026
Jag är Maria Magdalena och jag tänkte berätta lite om den resa som jag själv gjorde på Jorden för mycket länge sedan. Det var en helt annan tid än den som ni nu befinner er i. Vi tvättade både oss själva och våra kläder i sjön. Vi hämtade vatten från en sjö, källa eller brunn. Alla göromål vi gjorde tog mycket längre tid och vi arbetade ofta långa dagar. Det var dock ingen stress men det var ofta ett tungt arbete och kroppen slets fortare ut. Vi blev inte så gamla på den tiden och man bildade familj tidigt. Det var detsamma för mig. Jag fick lära mig allt hushållsarbete från min mor redan i tidig ålder, men jag hade också förmånen att få ha lite fritid till lek vilket inte alla barn hade. Jag och mina syskon gjorde leksaker av naturmaterial och hittade på lekar utifrån den fantasi vi hade, eller så härmade vi vuxenvärlden som vi upplevde den. Det var ingen som ifrågasatte någonting, det var vuxenvärlden som bestämde. Vi fick tidigt lära oss att lyda. Det var ingen idé att protestera mot något som du ansåg var orättvist, det var bäst att bara acceptera och lyda. Familjen ställde alltid upp för varandra gentemot yttervärlden och i den ingick också släktmedlemmar. Det kunde bli en hel klan och man kunde också få hjälp av varandra med tyngre arbeten eller om det krävdes flera för att utföra ett arbete. Vi träffades också under högtider och då hade vi barn möjlighet att leka med varandra. Det var höjdpunkterna under året som jag ofta såg fram emot.
Jag satt ofta och lyssnade på de vuxna när de satt och pratade med varandra och eftersom jag var ett snällt och lugnt barn, så lät de mig vara. Jag satt lite vid sidan om och sysslade med något men min hörsel var skärpt. Det handlade ofta om arbetet och de dagliga vedermödorna men ibland kom de in på lite djupare andliga ting. Det handlade om det som översteprästerna hade sagt och vad det kunde betyda. Allt som översteprästerna sa var heligt, det var det som man skulle rätta sig efter. Gjorde man inte det så blev man straffad och det tyckte alla var rätt och riktigt. Drabbade det ens egen familj, så kunde det finnas delade meningar om händelsen, men någon laglig rätt att bestrida en dom fanns inte. Medkänslan hade inte vuxit sig så stark på den tiden så det var många som med spott och spe deltog i straffet mot den olycksalige. Det var hemskt, jag vägrade delta och fick för det mesta vara hemma och vara ifred vid sådana tillfällen när alla förväntades delta. Ja, det var en hård tid, men det fanns också kärlek, glädje och en stor gemenskap. Vi var aldrig ensamma eller ofrivilligt isolerade som man kan vara idag. Vi tittade aldrig på klockan, vi följde solens rörelse och det var inte så komplicerat på den tiden. Yrken gick i arv, kvinnor blev bortgifta och man fick göra det bästa i de situationer som man hamnade i.
Jag lärde mig mycket från de vuxna men också av barnen och naturen som fanns runt omkring en. Jag älskade blommor och djur så mycket att min fritid tillbringades där. Min farmor lärde mig vad blommorna hette och vilka växter som var nyttiga att äta. Jag älskade de gånger jag fick tillbringa lite tid med min farmor. Hon var en klok gammal gumma och mycket av det som hon lärde mig fick jag nytta av senare i livet. Idag har man inte så mycket kontakt med de äldre och tar tillvara deras visdom. Man söker kunskap på annat vis, det finns otroligt mycket information i er värld idag. Det man ibland missar är den nära kontakten med människors olika livsöden och de erfarenheter som de har gett. Vi människor behöver varandra, finnas till och stötta varandra i olika skeden av vårt liv.
Glöm inte bort er nästa, kärleken till er nästa är en grundsten i den nya annalkande tiden.
Jag älskar er Maria Magdalena
