Dikt via Per Beronius, 5 februari, 2017

Ämne: Fjärilen, en människans föregångare

Den ena dagen, efter den andra kommer och går, utan att alltid
avsätta några tydliga avtryck och spår, så, det är tänkt att vara
så, det av Skaparen är menat att sig uppdaga.

Varje dag ny, hur än den sig gestaltar, i moll eller dur
eller något där mitt emellan, en gåva av Gud och Jorden, vår älskade
och vördade Moder Gaia, som månar om sina barn, yngre eller äldre.

Det vi av sedvanerätten kallar ålder, inget att ta på allvar
blott en fiktion, nuet, tidlösheten, evigheten, vår enda egendom
förändring, det enda som är konstant, med sina vindar
från den riktning dem behagar, utan att fråga om lov.

Den fria viljan, en Gudagiven gåva, förändring ett livsvillkor, bara
att vänja sig vid, stiltje, där havet det blå, för evigt spegelblankt
vilar i sig självt, en anomali, som inte hör livet till.

Så går en dag i sänder, och kommer aldrig mer
men det gör oss rakt ingenting, en ny dag kommer oss tillmötes
om så, i vårt livets kontrakt står skrivet.

Var dag har sitt eget syfte, sin unika färg i regnbågens alla nyanser
och toner, från rött till violett, den violetta flammans välsignade.

Livet på Jorden, ett oförutsägbarhetens äventyr, där det nya möter
den ena dagen, ej den andra aldrig lik, hur än
den behagar sig gestalta.

Av den fria viljan oss given, är vi på Jorden för att utvecklas, danas
liksom fjärilen, förvandlas från puppa till den vi är, när vi lärt oss
på egna vingar flyga.

Fjärilen, en föregångare, som visar, hur Gud har tänkt sig
att människan skall utvecklas, danas, förändringens vindar
ett livets ofrånkomliga villkor, fjärilen, en människans livsledsagare.

En fjäril rörde vid min hand, gav mig av sin dröm
den dröm som är min, den dröm som är din, den dröm
som är allas vår dröm, drömmen om ett rike
där allt med sig självt försonats.

*  *  *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
———————————————————————–

You may also like...