Dikt via Per Beronius, March 16th, 2017
Ämne: Ett tankens kvantsprång till evigheten
Existensen, tillvaron, livets varande, en teater
ett teaterspel av omätbar, obeskrivlig storleksordning
med sina färger, former och toner, från rött till violett
från bas till diskant, från moll till dur.
Där allt kan hända, det mest orimliga oväntat möter
se och höra, innan öronpropparna trillar ur.
Från dag till annan, något av det mest osannolika
med människans mått mätt, oombett kommer tillmötes.
På vägen den krokiga smala, på vägen den breda, raka
med sina avgrundens djup på båda sidor, där det gäller
i varje steg hålla balansen, i ravinens djup
vi ej må försvinna.
Med sinnesron i sällskap, är det lättare än vi anar
och så det är menat att vara, men ändå, existensen
inte ett ljumhetens verk, här är det något helt annorlunda
som gäller och vad då, upp till oss alla och envar att erfara
Erfarenheten danar.
I dessa ögonblickens stunder, när dessa ord
sätts på pränt, en trumpet och en orgel, med sina mjuka
välgörande, sinnesrons toner, i bakgrunden ljuder.
Allt har sin tid i evigheten, tajmingen perfekt
och detta ej av det vi kallar slump.
Livet, detta erfarenheternas teaterspel mångfacetterat
och så det av Moder/Fader Gud är menat att vara
må vi med detta just nu oss nöja, allt har sin tid
i tidlösheten, den eviga.
Vad mer att lägga till, i denna fridens nattliga stund
vid gränsen till midnattens timme, än dessa ord
“Ute blåser sommarvind, göken gal i högan lind”.
Vad är väl denna livets gåva
något annat än ett miraklernas spel
som blott och bart vill oss väl.
Existensen, tillvaron, livets varande
i varje tidens tidlösa ögonblick börjar om på nytt, något
i en välsignad midnattstimmens stilla stund att begrunda.
Innan Jon Blund, så försynt knackar på porten
med sin påminnelse, om detta du glömt, denna dag
har med råge gjort sitt.
Så minns då än en gång, du vandrare på Jordens rund
allt har sin tid i den tidlösa evigheten.
* * *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
————————————————————————