Dikt via Per Beronius; Ämne: 2018, 28 augusti, 2018
Ämne: 2018
Dagar, veckor, månader och år, kommer och går
en del, utan att avsätta några tydliga spår.
Samtidigt, ett prövandets år, där människan inte alltid
känner sig själv igen, ord ur erfarenhetens fatabur sprungna
satta på pränt.
Vad är det som händer, i dessa turbulenta dagar
en mer än väl, befogad fråga.
Året 2018
att liknas vid ett nyfött barn, som nyfiket ser sig omkring.
Varandet en berg och dalbana, tidvis i moll, tidvis i dur
tidvis i något annorlunda annat, där emellan.
Vad står väl något mer till buds, än hänga med i svängarna
i vetskap, inget händer, av det vi kallar tillfälligheter eller slump
allt har sin egen Gudagivna unika mening, inte helt enkelt
att dimmornas dans genomskåda.
Vad är väl året 2018, något annat än ett nyfödelsens år
där vi får möta oss själva, det vi aldrig tidigare medvetet mött.
Dessa ord, på egna upplevelser baserade
någon annan, som känner sig själv igen?
Människan en modig själ, som valt
att komma till Jorden, för att utvecklas, danas
livspusslet, vi själva skapar, med den Gudagivna fria viljan given.
Evolutionen, har sin egen unika ordning
allt har sin början och sitt slut, cirkeln ett undantag.
Där allt i tidlöshetens ögonblick, börjar om
på något annorlunda nytt, vad än detta, så må vara.
Människan en modig själ, som visste vad hon gjorde
vid återkomsten till Jorden, i det oskuldsfulla lilla barnets skepnad.
Där allt börjar om på nytt, för varje varv
på en medvetenhetens allt högre nivå.
Nu går 2018, så saktelig mot sitt slut
sedan börjar allt om, på något annorlunda okänt nytt.
Vad detta i sitt sköte bär, skall vi på förhand inget veta
så det är, och inget mer med det, och här tar denna saga slut.
* * *