Dikt via Per Beronius, 13 juni

Tema: Ett meddelande från ovan

Måndag, månens dag
Månen, ett tecken i skyn, vad vill den dig säga
Om inte detta

Du är ett Universums barn
Som valt en livets fristad på Jorden
För att erfara och lära

Månens alla faser
Med sin mångfaldens symbolik i sitt sinne
Tänkta och menade

Det är av dem du skall lära, inte minst
Av dess förändringar, från den ena dagen
Till den andra

Är du redo att följa med
På denna, den himmelska förändringarnas resa
Det är du själv som väljer, med din Gudagivna
Fria vilja given

Känner du dig fri som månen
Är du beredd att följa med i dess ständigt
Skönjbara förändringar

Du kan se den som en läromästare
Som bara vill dig väl

Månen, med sina små
Men ändå förnimbara förändringar
Från dag till annan, vill dig visa

Hur du kan söka dig nya spår
På din jordevandring

Ständig förändring
En livets förutsättning, metamorfos
En absolut nödvändighet, för livets fortbestånd

Så lyssna nu noga
Med ditt öra, mot evigheten öppnat
När månen till dig talar, med sina ordlösa ord

De, som du inte kan höra
Med ditt mänskliga öra, men tydligt förnimma
När medvetet du vänder dig inåt
Där allt du behöver veta
Står att finna

Månen vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran, endast månen
Är vaken

Den är en mästare
Som har mycket att dig lära, när inåt
Du dig vänder

Så lyssna nu noga, till det ditt inre
Har dig att förtälja

Välkomna månen
När den sig uppenbarar på himlens valv

Av månen, en myckenhet du har att lära
Lärdomar, som fördjupar sig själva
När tiden den illusoriska

Ordlöst försvinner
I det dimlandskap, där ingen måne
Står på tur, sig uppdaga

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
—————————————

Med detta sagt, här baksidestexten till boken

Bortom 2012
Det förlovade landet i väntan
på sina döttrar och söner
2010, ISBN 978-91-974676-7-4

Framtiden hunnit oss ifatt
Fågel Fenix reser sig ur askan

Vi står inför vår största utmaning någonsin. Under omätbar tid i livets skola på planeten Jorden har människan framlevt sina liv i en polariserad världs mörka källarvalv, där själen danats genom prövningar av vitt skilda slag. prövningarnas era går nu mot sitt slut. Himlen och Jorden skall återförenas.

Boken är en motbild till det materiella tänkesätt som blivit till en bromskloss för vår vidare utveckling. Den är med vattentäta skott åtskild från vetenskap och religion, baserad på författarens egna upplevelser, och ger med sin speciella framtoning ett bidrag till diskussionen om Evolutioner som resultat av slump eller Allvis avsikt.

Den nya tidens glädjefyllda röst, klar och tydlig som den porlande bäcken född ur den vita drivan om våren. Orden likt en silverne klocka vibrerar på en hög oktav. Elden flammar med ett förklarat sken, som på allvar gör sitt intåg i människans sinne

Mörkret gjort sitt, sveps bort av ljusets lavin. Djupen står upp, reser sig likt Fågel Fenix ur förgängelsens aska och vi sjunger samfällt tacksamhetens lov till den era av frid och fred, det tusenårsrike som välkomnar oss genom den Gyllene porten träda in
———————————————————-