Dikt via Per Beronius, 16 april
Tema
”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”
Nuet, ögonblicket, människans enda egendom
Det är där, som allt, i den verkliga verkligheten händer
Vad som där bortom sig döljer, illusion och inget annat
En liten ledtråd för var och en
Som medvetet börjat fundera över meningen med livet
Ett ämne som ”de lärde” i evigheter disputerat om
Inte så lätt för oss jordbundna varelser
Att detta att förstå, som sedan återfödelsen indoktrinerats
Hjärntvättade berövats, det vi visste, innan vår själens återfödelse
I en mänsklig kropp
Vad var det som fick oss själva
Och hela mänskligheten att på avvägen hamna
Med de resultat som sig så tydligt
I det yttre utspelas från dag
Till annan
Vad var det
Som gick så snett, det som blott till cirkelgången leder
Där inget händer, allt sig entonigt repeterar
Från den ena dagen till den andra
Där vi slutligen fastnat i oss själva, utan att komma vidare
Meningen med livet tappat bort på vägen den breda
I labyrintens cirkelgång
Vad är det som behöver komma till
För att få oss att vakna upp ur vår egenskapade fångenskap
Det som är helt nödvändigt för att komma vidare
På vägen den smala
Inget yttre svar här givet
Jobbet upp till oss själva i vårt inre att utföra
Det kan inte till något i annan delegeras
Till en nyvunnen medvetenhet
Måste vi väcka oss själva, här räcker inte morot
Eller kuskens piska
Upp till oss själva att välja
Den bekvämlighetens och egoismens lagun
Där vi i evigheter
Suttit fastlåsta i vår omedvetenhetens fångenskap
Tills något omtumlande, likt det, som i dessa dagar händer
Så som katastrofer, den ena efter den andra
Där vi börjat fundera, varför händer detta i dessa yttersta dagar
Något för oss alla och envar att fundera över
Livet hårt
Inget ljumhetens verk
Detta har vi alla, inte minst den senaste tiden
Fått erfara
Men hav tröst
Barmhärtighetens Ängel oss själva
Och hela mänskligheten möter på halva vägen
När vi ber, för att hjälpa oss till medvetenhet
Åter vakna upp
Inse, vi är inte ensamma
Vi är alla ETT, en och densamma
* * *
Mottaget av Per Beronius
————————————————
En utsaga ur boken
RÖSTER FRÅN ANDROMEDA
2006
ISBN 91-974676-4-2
————————————————————-
Långt i det förflutna en grupp själar, själsfränder till ett möte församlades att riktlinjer dra upp för ett gemensamt värv, ett projekt i utvecklingens tjänst, tog av varandra farväl för resor åt skilda håll i Universums väldiga rymd, tog farväl, med ett löfte, efter slutfört uppdrag återförenas, mötas åter, men denna gång i fysisk gestalt på den planet vi kallar Jorden, nu är slutpunkten för detta uppdrag inom synhåll, tidpunkten för återförening nära, då våra själsfränder vi åter skall möta efter denna evighetslånga resa i Universums väldiga rymd, mötas åter till en återföreningens fest i glädje och gamman, därefter dags ånyo skiljas för nya uppdrag i Universums väldiga rymd
* * *