Dikt via Per Beronius, 16 juli
Tema: Fortsättning 2, på följetången Brexit
En fjärils vingar rörde vid min hand
Gav mig av sin dröm, den dröm som är min
Den dröm som är din, den som är allas vår dröm
Drömmen om ett rike, där allt
Med sig självt försonats
Så må vi fortsätta drömmen drömma
I en fridens välsignade
Heliga stund
Denna kärlekens dröm
Som tränger sig ner i själens djupaste dalgångar
Skrymslen, vrår och prång, lossar alla
Fångenskapens band, av vilka slag
De än vara må
De som hållit oss fast när glömskan
Människans största dilemma
Oss övermannar
Men i dessa yttersta av dagar
Har något oförväntat tagit plats på podiet
Denna vår prövningarnas era
Går mot sitt definitiva slut, tecknen i skyn
Helt tydliga
Ingen och inget, vad än det vara må
Kan detta förhindra, inget mer da capo
På agendan
De senaste dagarnas dramatiska händelseutveckling
I ett nordligt land, där människor mot överheten
Öppet revolterat
Ställt sig upp i hela sin längd, med all tydlighet visat
På vilken sida vi står, med ett klarspråk som inte
Kan misstolkas, missförstås
Vi är självständiga
Tänkande varelser, som vägrar
De korrupta gå tillmötes, vår födslorättens frihet
Till försäljning rea ut
Brexit, blev den väckarklocka
Som avsatte sina otvetydigt tydliga spår
I människans sinne
Blivit en katalysator
För den självständigt tänkande
En lavin satt i rullning nedför berget
Fått världshaven att svalla över sina breddar
Inget är längre, så som förr sig likt
Ett paradigments skifte
Av bibliskt mått och storleksordning
I dessa
Den föråldrade tidens sista dagar
Har verkligheten medvetet bytt färdriktning
Och spår
De föråldrade ånglokens era är över
Nu är det snabbspåret som gäller
Under färden mot Himmelriket
Till Jorden åter
I dessa dagar vägrar vi blankt
De mörka hattarnas dekret åtlyda
Sömngångaraktigt fortsätta, så som förut
I överhetens ledband
På skarpen sagt ifrån på ett sätt
Omöjligt att missförstå
Mörkret företrädare uppmanats
Hundkopplen lägga på hyllan, de har en gång
Och för alla gjort sitt
Mer än nog
Har vi fått av de anomalier
Som i evigheter på Jorden satt sina spår
Denna sargade och plågade planet
Vår älskade Moder Gaia, som oräkneliga prövningar
Fått lov att uthärda, tålmodigt utstå
Det räcker, det är nog
Behövs inget mer, läxan är lärd
Friden, freden, allt som hör kärleken till
Har kommit till Jorden åter
Här för evigt att vara
Det som varit
Ett svagt minne blott, som i fjärran
Genom en kärlekens virvelvind förs bort
Försvinner, för att aldrig mer
Komma åter
Den kärlekens uppvind
Som allt och alla befriar från sina
Fångenskapens ok
De ok, vi av oförstånd helt i onödan
Burit på våra axlar
Illusionens dröm genomskådad
Den verkliga verkligheten, hunnit oss ifatt
Striden är över
Den tidlösa tiden till Jorden
Är kommen åter
Att här för evigt vara
Så som det i begynnelsen var menat
”Mörkrets makt är vanskligt och kort
Dör likt en stormvind
I öknen bort”
* * *
Mottaget av Per Beronius
—————————————
