Dikt via Per Beronius, 20 juli
Tema:
Gud hjälper den, som hjälper sig själv
Denna sommarmånad, juli 2016
Som i dessa dagar går mot sitt slut
Denna fullmånens dag
Kan upplevas och kännas
Som den svåraste av de svåra
Sedan människan kom till Jorden
För första gången satte sin fot
På terra firma
Mänskligheten drabbats
Av prövningar utan like, i en lång-lång räcka
Så det må ha varit
Men här en påminnelse
Illusionen synen, allt till oigenkännlighet
Förvränger
Så illa, som det synes vara
När vi blott fokuserar på utomperspektivet
Det drömlika, är det inte
Glömmer, vad som
I människans inre sig uppenbarar
Var dag, stund, minut och sekund
Människosläktet
Till sin fulla medvetenhet vaknar upp
I denna den yttersta tiden vid gränsen
Till Tusenårsriket
Efter resan den evighetslånga i mammons
Och gycklarnas rike
Där de mörka krafterna känner
I sitt undermedvetna med all tydlighet vet
De har en gång och för alla tappat greppet
Fortsätter desperat sitt ohemula spel
I själviskt syfte gör vad de kan
För att hålla händerna kvar på rorkulten
Den som fartygets roder reglerar
Mot en skeppets destination i norr, söder
Öster, väster eller någonstans
Där mitt emellan
Men hav tröst, behåll sinnesron och lugnet
Vi må hålla i minnet
Under den karga ytan spirar kärleken
Som aldrig förr
Likt maskrosen, som asfalten oemotståndligt
Tränger sig igenom mot ljuset
Där ovan
Denna kärlekens oövervinnerliga kraft
Som allt till ett, en och densamma
Håller samman
En kort tidsfråga blott
Innan slaget om Jorden en gång
Och för alla är över, alla tecken
I den riktningen pekar
De mörka korrupta krafterna
Har överskattat sin egen förmåga, lägga beslag
På tolkningsföreträdet och världsherraväldet
Har inte något det minsta
De ljusa krafterna att sätta emot
Så vad annat göra, än fly fältet
Jorden befrias från dem
Som så grovt missbrukat alla förtroenden
Marken, skogarna, ängarna
Haven, luften vi andas
Under de tusenden årens ok
Som axlarna tyngt
På majoriteten av den mänsklighet
Som framlevt sina dagar i fattigdom
Armod och nöd
Resan
Mot Himmelriket på Jorden tagit fart
Inom kort, skall mänskligheten vara åter
I det kärlekens, skönhetens
Och sanningens rike
Där ljuset i sin fulla kraft
En gång och för alla, tagit kommandobryggan
På Jorden åter
Sjung, dansa, var lycklig och glad i denna
Tillvarons välsignade stund där livet
Börjar om på nytt
Denna gång
På en högre vibrationernas
Kärlekens, skönhetens och sanningens
Nivå
Som avslutning på detta epos
En hoppets påminnelse
Håll för evigt i minnet kvar
Gud hjälper den, som hjälper sig själv
Kan det sägas tydligare än så
God morgon
* * *
Mottaget av Per Beronius
———————————–
