Dikt via Per Beronius, 4 maj
Tema:
I uppvaknandets tidevarv
Den värld som var min
Den är ej längre min, spårlöst, ljudlöst, försvann
In i dimmornas suddiga riken
Ju svårare morgonstund, desto bättre
I denna vårens, och vårvärmens ljuva årstid
I Moder Gaias undersköna värld
Jorden, denna mänsklighetens förskola
Där vi går för att lära på Hjärtats djup, var skiljelinjens står
Mellan illusionens, Mammons, jätten GluffGluffs riken
Och den äkta sanningens verklighet
Den verklighet
Där illusionen fått finna sig akterseglad
Där vi evigheter sedan
I Edens Lustgård levde, innan vi av ormen lät oss luras
Äta av den förbjudna frukten
Vad är det att vara, vad är det att finnas till
I dessa turbulensens dagar, vänja sig vid att samtidigt leva
I dubbelhetens revir
Från dag till dag, från stund till annan
Växla mellan verklighetens, och drömmens båda riken
Där ytterligheterna varandra berör
Med den ena foten
Fast förankrad i Himmelriket, den andra
I illusionens tillkortakommanden
Detta är i sanning
Med erfarenheten i bagaget, inte en helt enkel balansgång
Sedan vi under tusenden, sinom tusenden år
Vant oss vid att leva i illusionens dröm
Den, av vilken vi lurades att tro
Detta är den äkta verklighet, den som livet handlar om
Om än med alla sina tillkortakommanden
Stridigheter och misärer på Jordens
Hela rund
Ingen av oss, kommer i dessa dagar undan
Där vi samfällt målat in oss i ett hörn
Inte helt enkelt, på ny kula börja om
Medvetet växla in, på det parallella snabbspår
Som ofrånkomligt mot Himmelriket leder
Bort från den illusionens dimhöljda värld
Den vi i evigheter vi vant oss vid
En gigantisk monumental omställning
Av sinne, kropp och själ
Rädslan, detta beläte, kärlekens motpol
Gör vad den kan, för att få oss på fall
De mörka krafternas demoner
Mer än en gång försökt oss eliminera
Från Moder Gaias rike, detta ej en misstanke blott
Med tydlighetens otvetydiga mått självupplevt
Kristallklart hårda, tydliga ord
Låt så vara
Vad som än händer och sker
Skall livets kontrakt till sitt sista kommatecken balanseras
En balansakt på lös lina, ovan avgrundsdjupet
Inget mindre än detta duger
Men ändå, med allt detta sagt
En livlina oss alla given, i detta skrivarens fall
Skydds Ängeln Angela, i samarbete med Skydds Älvan Arabella
Sanningen låter sig aldrig tystas av hot, fysiska eller verbala
Av vilken sort de än så må vara
Undantagslöst, allt ogräs
Till ytan skall upp, en gång och för alla förlösas
Inget skall längre tillåtas
I källarvalven de mörka, ligga och pyra
Allt skall balanseras
Guldet i vårt innersta inre menat
En gång och för alla låta sig uppenbaras
I sanningens Gudomliga ljus
* * *
Mottaget av Per Beronius
—————————————————
