Dikt via Per Beronius; Forntid, nutid, framtidsvision, 22 september, 2018
Ämne: Forntid, nutid, framtidsvision.
Meddelande:
“Det är som mörkast, innan gryningen”
väl kända ord, sedan en förgången tid, en tid
som med råge gjort sitt.
I dessa, de nuvarande, stundom prövningarnas dagar
lämnar vi en förbrukad värld bakom oss, en värld, som
haft sin väl utmätta tid, för att aldrig komma åter
en värld, vi fått mer än nog utav.
Här är ingen detaljerad beskrivning av nöden
vi vet alla och envar, vad som försiggått, sig utspelat
på Jordens rund, sedan urminnes tider.
Så vad gör vi då, där vi står just nu, med tomma händer
det beror på oss själva, alla och envar
med vår Gudomligt fria vilja given.
Att av rädslan styrd, klamra sig fast, vid det som varit
det som är så välbekant, är ingen lösning.
I dessa nådens dagar, gäller det att börja om på nytt
denna gång från en högre medvetenhetens utsiktspunkt
lämna rädslans demoner bakom sig, åt deras välförtjänta öde.
Vad mer kan vi göra, här och just nu, än önska varandra
god tur på resan, in i den nya värld, som i tusenden och åter tusenden år
väntat på mänsklighetens uppvaknade, ur sin Törnrosas sömn.
Till den nya medvetenhet
så som det av Moder/Fader Gud var menat
med orden, “varde ljus” och ljuset blev till.
* * *