Dikt via Per Beronius; Till Moder Gaia åter, reinkarnation, 3 juli, 2018

Ämne: Till Moder Gaia åter, reinkarnation
Meddelande:
Det mänskliga livets cirkelgång
Själen, den eteriska, ej påtagliga, är odödlig, evig.
Den fysiska kroppen, påtaglig, men tillfällig, dödlig
Vad är den något annat, än blott och bart, ett själens fordon
under det korta jordelivet.
Varför, detta påpekande
för varje människa på Jordens rund, tycks denna utsaga
detta påstående, inte vara en självklarhet.
Här kliver tvivlet
i egen hög person, över tröskeln, in på scenen.
Med detta sagt, återigen, över
till det mänskliga livets cirkelgång.
Under jordelivet
är kropp och själ tillfälligt, till en enhet
sammanfogade.
När kroppen tröttnat, fått nog
måhända fått mer än nog, av harvandet i vardagsbestyren
gjort sitt på Jorden, för denna gång, säger tack och farväl
lämnar den, den fysiska världen, återförenas
med Moder Gaias kropp.
Medan själen, tålmodigt väntar
i den eteriska världen, för det mänskliga ögat
osynliga.
Tills det är dags, att till Jorden vända åter
i en, det nyfödda lilla barnets kropp.
Den, som är utan några
de minsta minnen, av tidigare liv.
Så här det fortsätter, från tid till annan
varv efter varv, tills vad då?
Ja, säg väl det!
Här tar denna utsaga slut
Trägen vinner, bättre att stämma i bäcken
än i ån.
Har jag, med ett forntidens
på vissa håll, dialektala språk
uttryckt mig, ”tudeligt” nog.
*  *  *

Du gillar kanske också...