Dikt via Per Beronius; Uppvaknandet ur illusionens dröm, 11 april, 2017
Ämne: Uppvaknandet ur illusionens dröm
Metamorfos, oförväntat, oväntat
som blixten från den klarblå himlen, står människan
denna dag uppvaknad, vid den punkt
hon i evigheter väntat på.
Det som varit, har varit, för att aldrig komma åter
en dag, från alla dagar som varit, helt väsensskilt olik.
Vad är det som hänt, om detta behöver vi inget veta
det räcker, det är nog att bli varse, allt på ett ögonblick
till något helt oväntat nytt förvandlat, omvandlat
en metamorfos och inget annat.
Den evighetslånga resan i den mörka dalgången är över
ett historiskt ögonblick, där vi blev varse.
Prövningarnas tid, i glömskans och sömnens revir
har gjort sitt, är en gång och för alla över.
Av oförstånd, lämnade vi Moders/Fadershuset
för att klara oss på egen hand.
Men här och just nu, av okänd anledning
har facit blivit oss givet, det som varit har varit
för att aldrig komma åter.
På ett ögonblick, vi samfällt
hela mänskligheten, till vår fulla medvetenhet
vaknat upp, ett mirakel, helt obegripligt.
Det som varit, har varit, för att aldrig komma åter
allt som sig utspelat, på Jordens rund, sedan
den illusoriska tiden tog över taktpinnen
har gjort sitt.
Ingen återvändo till det, som stått på agendan
allt det, som varit, sig utspelat, på Jordens rund sedan
den illusoriska tiden, herraväldet tog över.
Inget mer da capo al fine, tack
uppvaknade, samfällt, rakryggat, som en och ett vi står
hela mänskligheten.
Det som varit, har varit
sedan Atlantis gick sitt öde tillmötes, är över
för att aldrig mer på Jorden.
Vår älskade och vördade Moder Gaia
som så generöst sina barn föder
sätta sin fot.
* * *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
———————————————————————-