Jeshua via Pamela Kribbe: Kosmisk Födslovärk 12 november 2023

Jeshua: Kosmisk Födslovärk

12 november 2023

av Pamela Kribbe
lightraisersworldwide.com/cosmic-birth-pain-pamela-kribbe/

Kära vänner, jag är så glad att se er. Och några av er har kommit så långt ifrån! Jag vet vem du är och du är mig så kär. Min resa är din resa och jag känner din sorg och smärta inifrån. Därför skulle jag vilja dela med mig av några av mina insikter om denna långa resa som ni som själar har gett er ut på.

Jag skulle vilja ta er till början av denna resa, hela vägen tillbaka till början när ni föddes som själar i en verklighet som var ny och okänd för er. Jag skulle vilja ta er till det ögonblick då ni började er resa genom tid och rum, genom den materiella verkligheten. Den här händelsen ligger väldigt långt tillbaka, men känslorna som följer med den, smärtan av att vara separerad från hemmet, är fortfarande väldigt närvarande i er alla.Denna kosmiska förlossningssmärta, som jag kallar det, ligger bakom många av era vardagliga känslor och beteenden.

Många av er konfronteras ständigt med en känsla av rastlöshet eller obehag inombords, den gnagande föreställningen att ni är ”på jakt efter något”. Det finns en inre spänning som kommer av att inte vara helt hemma med sig själv. Du känner dig inte bekväm eller hemma med ditt eget väsen, din egen essens.

Ur denna grundläggande spänning uppstår tendensen att söka efter extern validering i form av erkännande av andra, materiella ägodelar eller vad som helst som får dig att känna dig älskad och omhändertagen. Du behöver ständigt något utanför dig själv för att lugna dig, något som lindrar spänningen och säger: ”du är okej.”Titta på hur ofta du längtar efter denna trygghet och då kommer du att veta hur spänd du verkligen är, hur mycket smärta det finns inom dig.

Jag skulle vilja tala om ursprunget till denna smärta och det efterföljande beroendet av extern validering. Den verkliga orsaken är som mitten av en lök som har många lager runt sig. De yttre lagren bildas av vissa händelser i ditt liv som har gjort att du känner dig sårad, rastlös, inte hemma i dig själv. I de djupare lagren närmare lökens kärna finns händelser från andra liv som har varit känslomässigt traumatiska. Ändå, ur det perspektiv jag nu tar, är dessa bara triggerpunkter. Om du skalar bort alla lager och kommer till kärnan kommer du att upptäcka en ursprunglig smärta, en väsentlig hemlängtan som är kopplad till själva början av din resa.

Föreställ dig att du är en del av ett hav av kärlek, känner dig trygg och helt fri från oro eller ångest. Föreställ dig att du omfamnas av detta genomgående, kärleksfulla medvetande och att du inte vet något utanför det. Detta är hemmets energi, energin du föddes ur. För att förstå känslan av detta uråldriga tillstånd, tänk på det medvetande du har när du glider iväg i sömnen, när ditt sinne släpper kontrollen och ditt medvetande är mycket mottagligt. Du känner också till detta tillstånd i ditt jordeliv när du är ett embryo i moderlivet. När medvetandet är i denna milda, saliga slummer, finns det ingen tydlig skillnad mellan inre och yttre, ingen känsla av mig i motsats till dig. I det embryonala, drömska medvetandetillståndet finns en gränslös känsla av enhet och säkerhet.

Under dessa forna tider kände ni er som själar trygga och gränslösa i ett enormt kosmiskt sköte. Vid en viss tidpunkt förändrades dock något. Du upplevde en sorts slitning. Det var som om förlossningssammandragningar rörde sig genom din oceaniska medvetenhet och väckte dig ur din dvala. Det var början på er födelse som individuella själar. Det är när du bröt dig loss från denna ständigt närvarande enhet som uppslukade dig som du upplevde dig själv som dig själv för första gången. Det fanns en rudimentär känsla av ”jag” som initierades i just det ögonblicket.

Upplevelsen av att slitas isär, av att vara separerad från den kosmiska livmodern, gjorde dig förvirrad och desorienterad. Du var inte i ett tillstånd av att veta när detta hände; du var helt och hållet i ett tillstånd av att uppleva. Du började blint söka efter något att hålla i, ett sätt att återvända till den säkerhet du kände. Du kände dig vilsen. Du kände dig utestängd. Det var ett ögonblick av mörker.

Icke desto mindre, ögonblicket när ni slet er fria från den främsta källan och lämnade hemmet var samtidigt ett ögonblick av enorm kreativitet. Det var början på en storslagen resa av erfarenhet, av livet. Föreställ dig ett mörkt tomt utrymme, konstigt, stort och namnlöst, som ligger framför dig. Ni kom in i detta utrymme som små plantor. Det var ett utrymme fullt av potentialitet, fullt av möjliga upplevelser som ännu var okända. Det var mörker, men det fanns också plats för något nytt.

Många av de känslor du var tvungen att hantera i början av din kosmiska resa är jämförbara med känslorna hos ett förlorat barn som jag talade om förra gången (se ”Kraften i ditt eget medvetande”). De är känslorna hos en nyfödd bebis som måste vänja sig vid en främmande och obekant verklighet som är helt olik det halvmedvetna slummertillstånd det befann sig i tidigare. Bilden av det förlorade barnet, gråtande och förvirrat, tydliggör de inre sår som du började din resa med.

Under denna resa har du upplevt mycket. Du har antagit många former, bebott olika kroppar och så småningom hamnade du här, på planeten Jorden. Jorden är en plats för stor kreativitet och många möjligheter. Ändå, trots de möjligheter som finns för dig och rikedomen och djupet i din upplevelse, fortsätter du att känna dig hemlös. Det finns en känsla av brist djupt inombords, som om något saknas och du inte vet vad det är, men det är viktigt för att du ska må bra. Vad som saknas är den mycket grundläggande känslan av kärlek och känslomässig säkerhet som du en gång kände i den kosmiska livmodern. Denna ovillkorliga känsla av tillhörighet och säkerhet är avgörande för ditt välbefinnande, för ditt självuttryck och din känsla av självvärde, och du har letat efter det ända sedan du lämnade hemmet. Du har försökt läka din kosmiska förlossningssmärta under en lång, lång tid.

Det jag skulle vilja fråga dig nu är om du kan känna igen djupt inom dig själv det ursprungliga såret som skapades när du lämnade Hemmet. Kan du hitta i ditt eget psyke denna känsla av att vara sliten från en ursprunglig helhet? Det är ett tillstånd av helhet eller enhet som inte kan förklaras av sinnet men i ditt hjärta kan du komma ihåg att du var en del av det.

Genom att rikta din uppmärksamhet mot denna ursprungliga förlossningssmärta, genom att bli medveten om de djupa känslor det väckte i dig, den ensamhet och hemlängtan du har känt fram till detta ögonblick, kan du starta läkningsprocessen. Du kan börja läka dig själv på den djupast möjliga nivån. Det är här du kan komma till kärnan av din smärta.

Alla ni som är närvarande här eller som läser dessa ord växer mot en ny nivå av medvetande. Du försöker skapa en inre grund av säkerhet och villkorslös kärlek till dig själv. Du återskapar känslan av den kosmiska livmodern av dig själv och för dig själv. Detta är ditt uppdrag, ditt andliga mål. Så fort du inser att Hemmet finns inom dig, att du bär en del av den där gudomliga tryggheten och enheten i din kärna, då kan du verkligen bli fridfull och avslappnad i vem du är. Det finns inget behov av extern validering längre. Det känns bra när man blir uppskattad och omhändertagen av andra men man är inte beroende av det längre.

Den Nya Erans ankomst är beroende av individer som känner igen kärnan i sin smärta och som vågar möta den öppet. I detta skede av din utveckling är det dags att inte bara titta på de smärtor och trauman som har uppstått i ditt nuvarande liv och kanske i livet innan, utan att gå bortom alla dessa och att ta itu med det ursprungliga såret. Så snart du medvetet känner igen och minns denna smärta med ditt hjärta, är du redo att ta hand om den. Du är redo att ta i dina armar det nyfödda kosmiska barnet som fortfarande ropar på din hjälp.Det kallar dig genom dina negativa känslor av rädsla, ilska och förtvivlan.

Ett sätt att veta hur du hanterar din kosmiska förlossningssmärta är att titta på relationsområdet i ditt liv. Ofta försöker människor hitta lindring för sina djupaste känslor av ensamhet och rädsla i intima relationer. Vad de försöker göra är att fylla sin inre tomhet med någon annans energi. Den andra personens erkännande, uppmärksamhet och omsorg lindrar deras smärta. På sätt och vis lämnar de över sitt skadade barn till sin partner. Detta är ett mycket farligt spel. Förr eller senare kommer parterna att bli känslomässigt beroende av varandra. Deras initiala känslor av kärlek och anknytning kommer att förändras till ett subtilt eller inte så subtilt maktspel. Närhelst du är beroende av någon annan för att känna dig älskad och trygg, gör du anspråk på hans eller hennes energi för dig själv och detta kommer alltid att leda till kamp och konflikter i slutändan. Du kommer att känna dig mer ensam än någonsin. (Se ”Relationer i den nya eran” för ytterligare diskussion om denna fråga.)

Man tänker ofta att ensamhet är förknippat med brist på vänner eller en livspartner och att lösningen ligger i en ny vänskaps- eller kärleksrelation. Men i den här tankegången antar du att orsaken till, och lösningen på, din smärta ligger utanför dig själv. Om det är så du inleder en relation kommer du sannolikt så småningom att hålla den andra personen ansvarig för dina inre sår och se dig själv som offret. Att behöva någon annan för att fylla upp tomheten inom dig är att göra dig själv kraftlös från början.

Området för intima relationer kan göra dig mycket medveten om den kosmiska förlossningssmärtan du bär inom dig. Se hur ofta du känner att du behöver en annan persons närvaro i ditt liv. Detta är faktiskt en signal från ditt inre att du behöver vända dig inåt och hitta det förlorade barnet inom dig. Lösningen på din ensamhet ligger i denna vändning inåt, i den omsorgsfulla omfamningen av det där dyrbara barnet inom sig som har burit den känslomässiga bördan för dig. När du tar ansvar för det barnet, när du ansluter till det och vägleder det som en kärleksfull förälder, frigör du dina relationer. Du kan nu relatera till andra människor på ett fritt och oberoende sätt

Översättning: Lars-Eric