Ödestimmen – Dikt via Per Beronius, 23 november

Per Beronius

Tema: Ödestimmen, det räcker, det är nog

Ett vitt blankt pappersark och en penna
Det enda, som i gryningstimmen står att finna

Vad har denna
Den nya dagen, människan att förtälja

Efter denna fråga blev det knäpp tyst, så tyst
Att man kan höra, när en knappnål genom lufthavet faller
Det lufthav, som är ett absolut villkor
För människans överlevnad

Vad har väl denna tystnad
Människosläktet att säga, vilket är dess budskap
Ännu en fråga svar förutan

Något för var och en
Som så önskar, i gryningens timme att begrunda
När stridslarmet avklingat

Det som varit
Sedan Annunakis härjningar
På Jorden

Var står väl mänskligheten
I dessa nådens dagar, om inte åter på ruta ett
Och vad följer väl sedan

Det beror på oss alla och envar
Så som det ETT vi är, åtskillnad, separation
Inget annat, än ett illusionernas
Dimlandskap

Gårdagen flytt
Morgondagen ännu ej här, nuet, ögonblicket
Vår enda egendom

Det är där
Den fortsatta färdriktningen
I gryningens ödestimme stakas ut

Här några efterord
Efter tusenden år av strider kommer ingenting
Sedan kommer ingenting

Sedan kommer allt på en gång
Må Gud, över en prövad mänsklighet
Sig förbarma

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
—————————————

You may also like...