Per Beronius, 16 juni
Tema: Livets kontrakt
Du som resignerat, levt så länge i motvindens mörker
Från dag till annan kämpat för att ljuset återfinna
Givit upp hoppet om en bättre värld
Satt ner foten, sagt ifrån, det räcker, det är nog
Nu tar jag inget mer av denna vara emot
Packar en gång och för alla ryggsäcken
På väg att resa åter till den Stjärnornas Himmel
Där min födelsens vagga står att finna
En gång och för alla har jag tröttnat
På dimmornas och girighetens mörka gyckelspel
Med alla sina teknikalitetens avarter
Avsedda att uppmärksamheten fånga
I sina svekens och girighetens garn
För att avsiktligen hålla mänskligheten kvar
I illusionens skenlandskap
Där denna dag är fylld av teknikens många beläten
Som inte handlar om något annat
Än petrifierade minnen från atlanternas
Ödesdigra otid
Där den manliga, maskulina kraften
Över kärlekens feminina välsignelsernas kraftfält
Tog överhanden, med sin oundvikliga
Obalansernas prislapp given
En hel kontinent dränktes i havets djup
I en tusenden år sedan gången, mörkrets
Osminkade tid
Orsak och verkan som tvillingar föds
I en dubbelhetens värld med sina oundvikliga
Tillkortakommandenas konsekvenser
Till dig, du som dessa sanningens ord
Just nu sätter på pränt
Här några hoppets ord från din vän och följeslagare
Vid din sida trogna vägledare
Din Skyddsängel Angela, som du vid det här laget
Efter en längre erfarenhetens tid, bortom tvivlens
Alla tvivel känner så Gudomligt väl
Hon som i varandets varje stund
Så troget, så diskret och försynt, vandrar vid din sida
Viskar i ditt öra, kommer till dig
Med sina försynens och kärlekens tydliga gåvor
Som aldrig kan missförstås
Ser till att du alltid är på huvudspåret
Bortom tvivlens alla tvivel, reser mot den destination
Som av Gud är dig given
Med sin synkronicitetens absoluta perfektion
I akt och mening att du ej må ge upp, du må veta
Du är kvar på huvudspåret, om än tröjan stundom
Kan kännas obekvämt trång, tyngdkraften
På ditt tålamod gnager
Dig påminner, när du har det glömt bort
Du vet ju så väl, du är din egen livets regissör
Din egen lyckans smed
Det är du själv som ditt ljusets meningsfulla uppdrag
På Jorden har valt
Minns i varandets varje stund
Vänd dig aldrig bakåt, vänd var dag och stund
Blicken uppåt, och du skall upptäcka
Den vishetens violetta flamma och helikopter
Som här och just nu lyfter från sjukhusets plattform
Med sin vindstrut, som visar varifrån vinden blåser
I ögonblickets varje stund
Ditt minne skall komma till dig åter, och du skall veta
Bortom tvivlens alla tvivel
Det är du själv som denna
Den violetta flammans helikopter styr
Mot den destination som av ditt eget själv är menat
Och nu, i denna kvällningens stund
Och detta lyckosamma lyft, tyngdkraften överkommen
Solen från horisontens väster sprider sitt kärlekens ljus
Kan du sätta på autopiloten och i förarstolen
Bekvämt luta dig bakåt
Skåda det Gudomligt vackra landskap
Som sig uppenbarar i kvällningens välsignade ljus
Utanför förarhyttens fönster
Flyter förbi, med sina skogar, sjöar, berg och dalar
Och de små stugor, människans boningar
I denna välsignade tid
Där ljuset en gång och för alla, kommandot
Har tagit över, prövningar minnen blott
Livet fortsätter så som det av Moder/Fader Gud
Är tänkt och menat
En gång och för alla du skall minnas
Det är du själv som ditt eget öde väljer
Du är din egen lyckans smed
Och sist men inte minst
Gud ser allt, vet allt, hör allt
Det finns något som bortom bergen sig döljer
Denna, de mörka krafternas era
Är en gång och för alla över
Skall aldrig mer tillåtas komma till Moder Gaia åter
Mänskligheten har sina läxor lärt
Fortsätter efter några mindre upprensningar
Av mörkrets kvarvarande fickor, mot evighetens
Allt högre höjder
* * *
Mottagen av Per Beronius
—————————————–