Dikt via Per Beronius, 2 november

Tema: De saktmodiga skall besitta Jorden

Vad är det som händer, i dessa upphöjda, upproriska dagar
Där motsägelsefulla budskap, likt svärdsklingor i etern
Varandra korsar

Må det så vara
Varför grubbla, fundera, den hoppfulla sorglösa
Låter sig aldrig, vad som än händer, provoceras av det som pågår
I etern, bakom lyckta dörrar

Om detta behöver vi då rakt inget oss bekymra
Allt är som det är, hur kunde det något annat vara
Det enda vi har att låta oss påminnas, det vi sår får vi skörda
Här kommer ingen, Rättvisans Ängel undan

Vad annat göra just nu
Där slutstriden är inledd, hela havet upproriskt svallar
Än ta allt med sinnets upphöjda ro, i vetskap, inget som inte
Är tänkt och menat händer

Kan det uttryckas
Tydligare än så, när pilarna de verbala, i etern varandra korsar

Vad mer behöver vi göra, än ignorera, betrakta, detta livets spel
Se på med vårt tredje öga vidöppet, om så
Vi känner eller vända ryggen till

Ägna oss åt de sköna konsternas spel, eller
Något annorlunda annat, som hör
Den omutliga kärleken till

Det lilla barnet
Låter sig aldrig i sin oskuld provoceras
Av stridslarmet beröras, fortsätter sin lek

Bygga sandslott vid strandlinjen, eller var än det så må vara
Det finns inget att rädas

Ett med visshet vi vet
Hur än mörkret desperat försöker
Kan det inte ljuset släcka ut, medan omvändningen gäller
Ljuset kan mörkret lysa upp, människan har inget, att naturlagarna sätta emot
De saktmodiga skall besitta Jorden

Så varför
Låta sig helt i onödan i stövelskaften tryckas ner
När vi kan segla fritt på våra osynliga vita vingar av uppvindarna burna
Mot stratosfärens allt högre höjder

De saktmodiga
Skall besitta Jorden.

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
——————————————