Per Beronius 26 oktober 2014
Tema: Forntid, nutid, framtid, tecken från skyn
Vi må teoretisera utan att konkretisera
Från pärm till pärm bibeln och närbesläktade skrifter begrunda
Försöka på djupet tyda, vad ordet kärlek, rädslans motpol, i sitt sköte bär
Men detta är inte nog, för att på djupet förstå, vad den ovillkorliga kärleken innebär
Vi behöver gräva på djupet, praktisera, experimentera, resa oss
Ur den uppvärmda bekväma fåtöljen
Ta några kliv ut på labbet, praktisera, jobba med oss själva, uppleva det vi möter
När iskylan över landskapet sveper, ökenvärmen får oss att törsta
I kroppens varje cell erfara vad ovillkorlig kärlek handlar om
Just nu, i en gråmulen tid, drar illusionen sina sista flämtande andetag
Vi lämnar en epok, där vi sökt utan att meningen med livet finna
I ett dimmornas skenlandskap
Illusionens tidevarv går nu mot sitt slut, den stilleståndets era
Där vi famlat i dimman, sökt utan att finna
Utan att något förstå
Vad var det som fick oss att somna in, hur kom det sig att livet ifrån oss flydde
Föga förstod vad som hände, när livet monotont sig upprepade
Utan att sätta märkbara avtryck
Sovande, i oss själva försjunkna, riktmärken, mening och mål förutan
En stilleståndets mystik, en prövningarnas tid, där vi okritiskt på avvägar lät oss föras
Generationer kom och gick utan att särskilt mycket vi lärde, huvudmålet status quo
Allt skall vara, så som det alltid har varit, rädslan oss fångat
Stilleståndet upphöjt till norm, förändringar tabu
Så här har vi alltid gjort, vet vad vi har, men inte vad vi får, förändringar skrämmer
Varför välja dessa upprepningar i en cirkelns rundgång, där livet går oss förbi
Varför det blev det så här, om detta må historikerna disputera
När det förgångna de analyserar
Men nu i denna dagens gryningstimme är cirkeln bruten
Tvåtusen år i gången tid, Mästaren av Gud till Gaia sändes ner, förklarade vad livet
I sin kärna handlar om, några av de heliga orden fick i oss fäste
Till en nyvunnen insikt började vi ur dvalan vakna upp, ett frö var sått
En ljusets lavin initierad, dimmorna skingrades, ljuset kom till oss åter
Vi började ana vad livet i sin innersta kärna handlar om, och så det fortsatte
Nu återstår för mörkret inget annat än reträtt
Vågskålen tippat över i ljusets favör
Den tid är kommen, där mänskligheten rakryggat, unisont sig reser
Till medvetenhet vaknar upp, börjat förstå vad livet i sin kärna handlar om
Tvivlens era går mot sitt slut
Dags det fullriggade flaggskeppet embarkera, kliva ombord
Följa med på resan till den evighetens ocean, där allt är ovillkorlig kärlek
Det oheliga monetära systemet på Jorden kollapsar
Penningars värde ersätts av den ovillkorliga kärlekens elixir
Välståndsfondernas gåva från Himlen till Jorden distribueras
Kartan i minsta detalj ritas om
* * *
Mottagen av Per Beronius
———————————————
