Per Beronius; Tystnadens krypterade språk, 28 augusti, 2017
Tystnadens krypterade språk
Släpp fångarna loss, inom kort är det vår
det vi kallar tid, har en gång och för alla gjort sitt
i dessa de yttersta, av dagar.
Ersatts av evighetens tidlöshet, den vi av oförstånd
lämnade i en evighetens gången tid, allt har sin
utmätta tid, i det nuvarande drömmarnas rike.
Det finns gränser, för det som människan klarar av
att ta emot, när satansverserna entonigt, likt
den lilla klockan sig repeterar.
Så vad göra i stiltjens stillestånd, en fråga
entydigt svar förutan, men ändå med detta sagt.
Det finns en reservutgång
med röda bokstäver, över utgången skrivna
inget händer av det, som av Skaparen
ej är sanktionerat.
Bara att ge sig till tåls, vänta och se
vad som i kulissen står på tur, när vinden upphört
att samtidigt blåsa hela varvet runt, i alla möjliga
och omöjliga riktningar.
Inte helt enkelt att människa vara
men ett står oss alltid till buds, hur än samvetet
vårt samlade vetandets röst till oss talar.
Låta tystnaden, den som aldrig kan missförstås
tala, göra sig hörd, på detta udda sätt.
Förr eller senare skall vi återfinna den glömda
gömda vägen, den som leder mot Himmelrikets
alla höjder i vetskap.
Inget händer av det
som av Moder/Fader Gud ej är menat
så det må vara, men ändå, så som det sagts
mer än en gång förut, “visst gör det ont
när knoppar brister”.
Hur överleva, ett vitt pappersark, ett oskrivet blad
penna förutan, svaret entydigt, kristallklart givet
en omöjlighet.
* * *
Av Per Beronius
från den eteriska världen mottaget, den värld som vet allt
ser allt, hör allt, förr eller senare skall vi undantagslöst, alla
och envar få möta oss själva, allt sig repeterar, tills läxan
tillfullo är lärd, här står ingen reservutgång, inga genvägar
till buds, dagen låter än en gång tystnadens omisskännliga
krypterade språk tala, det som ej kan missförstås, hur än vi
oss vrider och vänder, kommer vi vårt öde aldrig undan
klarspråk, inget mummel mer i kön, ord och inga visor.
——————————————————————————
—
