St Franciskus av Assisi via Linda Dillon, 20 december, 2016

St Franciskus av Assisi

via Linda Dillon, kanal för Rådet av Kärlek

med Suzanne Maresca, värd för ’InLight Universal’

Himmelska hälsningar 20 december, 2016

St Franciskus talar om Utvidgandet av Vår Heliga Relation till Gaias samtliga Riken

”Kom ihåg oss! För vi är så överlyckliga över återställandet av den sanna karaktären i vårt nära heliga förbund, över att ni kan tala till oss och kommunicera med oss och ge oss näring, precis som vi älskar och ger näring till er.”

St. Franciskus: Hälsningar, jag är St. Francis.

Suzi: Välkommen.

St. Franciskus: Och välkomna till er, välkommen var och en av er. Ja, jag upprepar min inbjudan: Ni kan kalla mig Frank! Ni kan kalla mig hur ni önskar, det spelar ingen roll, för jag är glad och överlycklig att få vara tillsammans med er.

Medan ni arbetar på att hålla fast vid era drömmar och förhoppningar, förstå att ni också får hålla fast vid de olika rikenas drömmar och förhoppningar och uppfyllande, precis som de gör för er. Det är en av de diskussioner jag har bett om och jag är glad över att ni har accepterat min inbjudan om att jag idag önskar tala.

Ofta har ni fått höra, och säkerligen har jag med kraft föreslagit för er, att alla riken – djurriket, mineralriket, växtriket, devorna – har varit förankrade i den 7:e dimensionen med Gaia under en mycket lång tid och de har fortsatt sin resa. En del av denna resa har förstås varit att stötta, och jag kan säga, ta med det mänskliga riket, alltså de som går på två ben, på olika sätt.

De har hållit fast vid era förhoppningar och drömmar och de har bevarat en kännedom om era färdigheter, era förmågor och sanningen gällande vilka ni är. De har bevarat detta på ett synnerligen djupt sätt som ett heligt förtroende, för var och en av er som ett kollektiv. Alla rikens kapacitet att tjäna har i stort sätt inte helt blivit förstådd och på många sätt har den helt enkelt blivit tagen för givet. Jag menar inte alls detta på något negativt sätt. Men låt oss säga att de olika rikena nästan har hamnat – inte helt, men nästan – längst ner på listan.

Nu finns det många bland er som djupt vördar och ärar djurriket, eller som djupt värnar om och arbetar med, låt oss säga, luften eller atmosfären eller floderna och älvarna och haven, eller växtriket. Men det har inte, generellt sett, inom det mänskliga kollektivets medvetande, handlat om den ofantlighet gällande service och partnerskap, ett partnerskap i ett heligt förbund, som kollektivet och var och en av er har med de olika rikena. Det stod inte högst upp på er prioriteringslista och det har man helt och hållet insett.

Men när ni expanderar, när ni utforskar, när ert hjärtas medvetenhet alltmer ökar, så kommer ni att få se och inse den heliga egenskapen i dessa olika partnerskap.

Tänk på det på följande sätt: på nära håll och personligt. Om det finns en varelse, en man eller kvinna, som du i år efter år efter år har varit djupt förälskad i, och fastän du var bekant för denna person, inföll aldrig någon intimitet och någon relation, en vilja att i sanning bli engagerad i en själ och en mänsklig relation. Du väntade och väntade och väntade.

Och så en dag, vänder sig denna person om och ser dig plötsligt i all din sanning och glans och skönhet och prakt – verkligen ser dig – och säger: ”Åh, store tid, jag har varit blind!” och vänder sig mot dig på ett sätt i denna relation som du i åratal har väntat och väntat och väntat och längtat efter.

Ni ska veta, mina käraste vänner, hur detta skulle kännas; vilken känsla av glädje och stor lättnad och upphetsning och potential, som skulle väcka inte bara glädje i er själ, utan en känsla av fullbordan och förväntan gällande det som verkligen väntar framöver. På samma sätt är det med er relation, individuellt och kollektivt, med de olika rikena. De har stillsamt, tålmodigt och respektfullt väntat.

Låt mig säga, på deras vägnar – nej, de har inte bett mig tillägga den här biten, men jag tänker göra det ändå – de har uthärdat; de har uthärdat stor skada och förstörelse genom okunnighet eller aktiv misshandel via människornas händer. Det har varit mycket sorgligt, hjärtskärande. Tro inte för en minut att växterna och djuren, vattendragen och luften, älvorna och småfolket, att de inte kan uppleva hjärtesorg – det kan de definitivt göra.

I alla riken förekommer en viss nivå av medvetande som för bekvämlighets skull, och jag kan till och med föreslå, av egoistiska anledningar, har ignorerats av den mänskliga rasen. Återigen är detta inte sagt med kritik. Den har helt enkelt blivit åsidosatt, genom den mänskliga rasens trånga perspektiv hos dem som kallar sig själva ”Gaia-bor”. Men om man tar på sig detta namn, denna titel-hänvisning, så tar man också på sig en viss nivå av förvaltarskap och ansvar, att helt och hållet engagera sig med Gaia, med självaste planeten och med allting som hör till den.

Nåväl, tidigare – och jag talar i generella termer, ja – men tidigare, tog det mänskliga medvetandet inte denna relation, eller ens inverkan av denna interaktion med de olika rikena, i medvetet beaktande. De har tjänat och tjänat och tjänat och tjänstgjort som en osynlig betjänt. Men i och med utvidgandet, med det underbara utvidgandet, vackra änglar, av ert hjärtmedvetande, av att ni i sanning uppnådde en förståelse av vad kärlekens endräkt innebär, så plötsligt – och det tog flera tusen år! – befinner ni er i denna medvetna uppmärksamhet gällande den heliga relationen med samtliga riken.

Det är något som man har väntat på under en mycket, mycket lång tid. Det är på många sätt en återgång till forna dagar när detta medvetande hos mänskligheten kände till och ärade och tog del i, samt mer fullständigt förstod relationen mellan det som ni ofta kallar ”djuren” och ”naturen” och er själva, denna självständighet och vad jag kallar en ”innerlig helig relation” till de olika rikena.

I och med att ni lägger er till med ert högre hjärtmedvetande, när ni får tillgång till er inter-dimensionalitet, så kommer många av er att börja förstå och tar del i samtal med blommor och träd och djur och stenar och kristaller, samt självaste luften och vattnet som ni andas och dricker. Det här är så goda nyheter. Och det är inte bara goda nyheter för de olika rikena; det är spektakulära nyheter (skratt) för den mänskliga rasen! För, mina älskade vänner, med dessa olika undantag, så har ni återigen missat så mycket!

Ni alla känner till min historia – och har inte alla en historia som på ett unikt sätt gör dem så speciella, (skratt) och det är humoristiskt! Men ni känner till min historia – hur jag vände mig bort, kan jag säga, från min familjs glamorösa liv och ett samhälle där man i sanning var insnärjda och förälskade i sig själva.

Nåväl, när jag gav mig iväg så visste jag inte riktigt vad jag letade efter. Jag kände till det som inte fungerade för mig, men jag som denna pråliga unge man visste inte vad som skulle fungera för mig. Men när jag framskred och när jag trädde in i tystnaden, när jag började lära känna den inre och yttre tystnaden, så började jag fatta och förstå och ta del i denna relations under – som jag hade och som ni har och som alla varelser har potentialen för, och speciellt nu – med alla olika riken; att jag äntligen kunde höra tystnaden, stillheten, inuti mig och utanför mig.

Till och med i fågelsången kunde jag höra tystnaden. Men samtidigt inom denna sång, kunde jag höra och ta emot skönheten – och ibland var det en sång, en vacker melodi och ibland var det bara ett litet samtal: ”Franciskus, vad håller du på med? Och varför gör du så och så? Om du går till vänster ca 70 meter, så hittar du en underbar bärbuske.” Och så lärde jag mig att lyssna till var ekorrarna prasslade eller var räven hade sin färdväg. Och dessa varelser, dessa djur blev min familj – mer än vänner – min heliga familj.

Sedan, till och med när jag arbetade på kyrkan och höll i stenarna – ni skulle kunna tro att det är ett enkelt reparationsjobb att återuppbygga – men stenarna talade till mig och de berättade sin historia för mig, inte bara hur de hade bildat en kyrka eller hur de hade legat ute på fältet; de brukade berätta historien om vilka de var och vad de hade fått bevittna under Jordens historia och hur de hade blivit smekta av regn och blötsnö och solsken och rådjurens spillning. Och detta var värdefullt även för mig.

Detta gav mig en insikt när människor började ansluta sig till mig; att inom varje människa fanns ingen historia som i ett drama, utan det fanns en historia och en viktig essens om att bli förstådd och uppskattad och älskad. Så ofta, mina vänner, kommer förståelsen om denna essens inte fram i en konversation, utan i stillheten, i tystnaden, så att man verkligen kan höra vad som blir sagt, utan någon kostymering, förklädnad eller försvarsreaktion.

Nu förstår ni, i synnerhet inom mineralerna, stenarna, jorden, gräset, så finns inget element av en sådan försvarsreaktion. Nu, när jag säger det, ska jag också säga, att eftersom människorna har utvecklat vad jag kallar ”skadliga kemikalier” – jag förstår er värld och jag förstår egenskaperna hos olika bekämpningsmedel och gödningsmedel osv, och det finns många organiska sätt vilka man kan använda sig av – men om man lägger starka kemikalier till jorden, till mullen, till maten, till gräset, så kommer ni få höra att jorden och gräset börjar skrika – och det är bra.

För om ni applicerar en sträv substans på en babys hud, så skulle babyn gallskrika! Och det är viktigt att detta hördes för ni skulle aldrig önska skada babyn. Men det har hänt. Och detta gäller inom djurriket, både hur ni tänker på husdjuren och säkerligen djuren i det vilda.

Detta är en gåva till alla riken och detta är vad de har bett mig prata om idag: De är så förväntansfulla över att det heliga förbundet med mänskligheten stiger fram i förgrunden. Ja, jag vet, ni skulle kunna säga till mig: ”Nåväl Frank, vi som människor kommer inte ens överens med varandra så väl. Det förekommer fortfarande krig och kaos och det verkar förekomma en hel del förödelse och konfrontationer.” Ja, jag vet, ni försöker bearbeta era familjegräl och problemen ligger i förgrunden. Men glöm inte att alla riken i grund och botten befinner sig ett steg före er! (Skratt).

Så medan de ser att sådant fortfarande förekommer, så säger de: ”Ja” och de säger också: ”Medan ni är så ivriga att få möta er stjärnfamilj” – och ett flertal av er har redan gjort det och är en del av en stjärnfamilj – så säger de: ”Sluta upp med att titta uppåt, se i stället neråt!” Kom ihåg oss! För vi är så överlyckliga över återställandet av den sanna karaktären i vårt nära heliga förbund, över att ni kan tala till oss och kommunicera med oss och ge oss näring, precis som vi älskar och ger näring till er.”

Detta gäller för samtliga riken, i synnerhet . . . Jag behöver betona . . . djurriket. Nu finns det många arter som antingen har blivit utrotade, som är på gränsen till att bli utrotade och de ropar på många sätt mest högljutt, fastän ni i vissa fall måste lyssna på mycket nära håll, för det låter bara som ett gnyende.

Jag talar också om för er att flera utdöda arter kommer att återställas, men det hör till en annan konversation . . . kanske inte. Men de säger: ”Ni är redo – och vi har passerat redo – att i sanning vara i samverkan och enhet med oss; inte i djurparker, inte i fångenskap, utan i samarbetande, kärleksfulla relationer.”

Dessa riken är kunniga gällande balans. Nåväl, ni håller precis på att i sanning börja lära er detta, eller minnas det. Alla riken känner till balansen, och förresten hur man ger skydd. Därför är ett träd och skogsviolen eller trillium-blomman (trebladet) – de befinner sig i ett heligt partnerskap och samarbetar för att bereda rum för varandra. Till och med eld-elementen och reningarna som äger rum, eller översvämningarna som inträffar, är överenskomna och fungerar på ett återställande sätt.

Till och med de äldsta av rikena, vilket är mineralriket, har en överenskommelse om att de kan förändras och ändra form om det skulle behövas. Så lavan flödar och kristallerna växer till sig och detta är av en evolutionär förståelse.

Alla rikens starkaste vädjan är: ”När vi börjar engagera oss, sluta då upp med att skada oss.” Nåväl, ni lär er – och ja, ni börjar minnas – alltigenom ert utvidgade hjärtmedvetande hur man som människor ska sluta upp med att skada varandra. Och en del av era nästa steg, ert utvidgande till skapandet och sam-skapandet av Den Nya Jorden, är att upphöra skada varandra.

För en hund, ett hunddjur, behövs det en hel del provokation innan han biter, men han biter om det blir nödvändigt. Ni ska sluta upp med att bita dem, för ert hjärta, er begåvning, kommer inte att tillåta det.

Så det förekommer en hel del expansion på varje front och det är det som jag har kommit hit för att tala om.

Har du någon fråga till mig, käraste Suzanne?

Suzi: Ja, det har jag. Först av allt vill jag säga: ”Tack Frank, för att du kom hit”, för det är ett sådant nöje och stor glädje. Och det är alltid en fantastisk inbjudan att få bli förvaltare för dem som har ringa orsak att hoppas på något och också att ständigt få vara tillgängliga för de budskap som finns runtomkring oss.

Medan du talade om mineralriket, slog tanken mig, att ingen kristall växer på egen hand. Jag är inte säker på om det vore riktigt att säga det, men det känns som en saftig metafor för mänskligheten i det att vi inte på egen hand kan växa i en grotta.

St. Franciskus: Det är en briljant observation och det är en observation som jag har gjort och som jag delar med er och helt säkert så växer ingen av er ensam i grottan. Och de gånger när ni, nästan av nödvändighet, behöver gå in i grottan? Ja, men ingen av er har kommit överens om att permanent ensam behöva leva i grottan. Det är inte en fas i er livscykel.

Så ni är så lika kristallfolket. Ni växer i klungor. Den energi ni ger varandra är stöd. Och ibland kan ett sandkorn eller en vattendroppe bädda sig in i er, till en början känns det som en förfärlig irritation och sedan leder det till i ett högst underbart införlivande. Så det är ytterst passande.

Denna insikt kom jag fram till efter en tid i ensamhet. Enligt ditt sätt att uttrycka det, käraste Suzanne, skulle det bli ”att ni behöver er klan, att ni behöver era polare”, för ni kom inte hit för att leva på egen hand. Ja, vissa av er valde att fysiskt leva ensamma, men ni längtar fortfarande efter att leva i en gemenskap.

Den inbjudan som idag blir given genom mig, som en hedersgäst (skratt) är att vi vill leva i gemenskap med er; att ni faktiskt inte kan ha gemenskapen ifall ni inte har inkluderat samtliga. Och denna subtila degradering, som ”åh nej, det är bara en sten, det är bara en fågel, det är bara en hund, det är bara en noshörning, det är bara ett lejon” är absurd.

Suzi: (skratt) Det är absurt! Och här håller vi bara på att få en riktig kick av att du är en ”hedersgäst”. Du är en förtjusande hedersgäst och vi skulle väldigt mycket gilla att du kom tillbaka för att samtala mer om djur.

Så, om jag får dela med mig något. Jag hade en stund med ett träd i Sedona, ett mycket stort och strålande och vackert träd – det finns så många underbara träd. Budskapet var att jag kan få tillgång till mina träd hemma genom vilket träd som helst, för de är alla helt förenade. Så när vi tänker efter, min dotter och jag, när jag flyttade bort från New jersey, så känner vi också ett släktskap med våra rävar och kalkoner och sångfåglar och björnar och alla som vandrar omkring vår värld här. Gäller det även denna väv på samma sätt som den blir till med träden?

St. Franciskus: Ja. Ja, det stämmer. Det är en del av den analogi som du har använt med kristallen. Det finns ett kollektivt medvetande som delas och så finns det detta medvetandes individualisering.

Så, låt mig säga angående trädet, du har ett mycket specifikt träd och du vet . . . jag ska göra en utvikning från ämnet. Du tänker dig att du namnger dina djur, men varje djur, varje träd, varje kristall, de har alla sina egna namn, men i det finns också ett kollektivt medvetande. Så du kan sitta under bodhi-trädet i Indien och samtala med ditt träd i Sedona eller New Jersey, för de har inte separerat sig från varandra. Det är ett mänskligt drag, inget drag som gäller i alla riken.

Till och med mina katter har skiftat. De är mycket fredligare med varandra och de sover på varandras speciella ställen, de gnuggar nosarna mot varandra vilket de inte brukade göra. Det känns som om alla känner av den enande processen – det är så!

St. Franciskus: Alla känner av enheten och alla känner kärleken, till och med de som inte medvetet är vakna – och jag menar människorna – känner det i alla fall. Det är helt enkelt inte någon säsongsbetonad företeelse. Det är för att er hela planets vibrationsgrad har blivit uppgraderad.

Och så har även djuren, låt mig tala om för er . . . och i synnerhet husdjuren, men alla djur drar en djup lättnadens suck: ”Åååh, tack gode gud att människorna verkligen håller på fattar det och nu är vi sålunda friare att få slappna av och vara oss själva!”

Suzi: Ja – Ja – Ja. Det förekommer helt säkert en avkoppling som håller på att ske. Så om vi möjligtvis kunde göra en liten historisk utflykt, skulle du kanske kunna förklara det uppenbara våldet i naturen och om djuren valde sina relationer de har för att kunna existera i dualitet med människorna medan vi går i skolan här på Jorden?

St. Franciskus: Ja och nej. Nåväl, vad ni ofta ser som våld upplevs inte så. Processen av . . . nåja, säkerligen är en födelse likadan . . . men döden är lite annorlunda än, ska vi säga, er gamla förståelse. När jag säger till er att det förekommer en balans i naturen, så menar jag om det så är brand eller översvämning eller helt enkelt torka eller ett djur som våldsamt dödar ett annat, så har det funnits en överenskommelse gällande detta återställande av balansen ”att jag ska bli till föda för dig”. Och därför anses det inte i det hänseendet vara ”grymt”.

Men ja, när jag har fått det sagt, låt mig också vara tydlig med att det har skett en stor justering som ska återspegla tillbaka till er och ge lärdom till er om den dualitet och polaritet där den mänskliga rasen befann sig, och ibland har detta varit förskräckligt. Men att offra sin kropp för att föda en annan anses inte alltid som grymt. Nåväl, det som ofta anses vara grymt är när ni utan anledning slaktar tusentals. Men det har varit en mänsklig egenskap, inte en egenskap bland djuren.

Suzi: Men, om jag får avbryta bara för en sekund här. Jag har sett saker i naturen . . . nåja, inte direkt i naturen, utan på film och naturprogram osv. Det finns djur som gör saker inte för att äta . . . det är hemskt att se. Det är er överlevnadsgrej och en revir-grej. . .

St. Franciskus: Det handlar inte bara om hunger; ibland är det revir och det ger lärdom till människorna. Du har rätt. Men låt oss också säga att när där finns ett kadaver, när där finns ett dött djur – och vi talar om i det vilda – så ger detta kadaver föda till många.

Suzi: Sant.

St. Franciskus: Så det anses inte så motbjudande som ni alltid känner det, men det är aldrig roligt att få bevittna denna nivå av revir-tänkande eller av simpel aggressivitet. Nu föreslår jag inte heller att det har förekommit djur, vilda och tama, som så har tröttnat på den aggressiva stämningen i självaste luften att de har reagerat och agerat. Det har hänt gång på gång på gång. Men som ett kollektiv, är det inte det sätt enligt vilket de lever.

Suzi: Stämmer. Jag vill inte speciellt gärna bli politisk och det kommer inte att bli så heller, men jag skulle vilja få reda på vad vi måste göra för att få regeringarna att lyssna till folket. Jag menar, vi skriker och vi ropar och vi protesterar och vi skriver brev och vi gör en massa saker och det förefaller faktiskt som om de inte kunde bry sig mindre. Så jag är inte riktigt säker på vad vi nu ytterligare borde göra gällande miljön och djuren och allt det.

St. Franciskus: Ja, och du ser några mycket dramatiska exempel på detta, i synnerhet i USA. Men vad du ska få se är en separation av olika sätt, jag tänker inte ge mig in i profetiornas värld, men låt mig vara mycket praktisk gällande detta.

Jag har sagt att de olika rikena tålmodigt har väntat på er alla att vakna upp och expandera. Och säkerligen, på ert eget plan, det mänskliga planet, de av er som är ljusarbetare och kärleksbevarare har tålmodigt väntat – och i förebyggande syfte! Jag säger inte att ni inte har gjort det som är önskvärt och nödvändigt – men ni har tålmodigt väntat på att denna medvetenhet ska tända ljuset i regeringen.

Den tiden kommer när ni helt enkelt avfärdar regeringen och går er egen väg. Och mer och mer, är detta vad ni kommer att få se. Många av er – och det menar jag i ett kollektivt hänseende – kommer att vända er bort från denna sfär, på samma sätt som jag vände mig bort från mitt samhälle och min familj, samt ta en annan väg och komma på vad som fungerar och skapa olika former av gemenskap.

Suzy: Okej, låt gå, Jag gillar det; bara inte bry oss och i stället skapa vad vi önskar.

St. Franciskus: Ni kan sända det kärlek och energi och hoppas på att de ska vakna upp, men väntans tid är förbi.

Suzi: Ja, och det påverkar mig inte längre. Det är så jag ser det. Det kanske inte är så praktiskt . . . jag ska kalla det realistiskt för det är min sanning. Det påverkar mig inte.

St. Franciskus: Det är inte var du väljer att bo. Det är inte den dimensionalitet som du upptar. Så det är inte att vara dumdristig; det är att vara mycket realistisk och det låter: ”Du kan följa mig men jag kommer inte att följa dig.”

Suzi: Det stämmer. Det är att stå upp i ens egen kraft och säga: ”Nej tack” till denna specifika verklighet, jag är inte på väg dit.”

St. Franciskus: Det är korrekt. Så kom och slut er till mig i kyrkan i tystnad, med fåglarna och rävarna, och jag har inget emot att ni tar med er en eller ett par björnar!

Suzi: Japp, vi kommer!

St. Franciskus: Jag väntar!

Suzi: Japp, bra! Tack så mycket för att du var med oss. Jag tror att vi nästan är klara.

St. Franciskus: Tack mitt käraste hjärta. Tack till er alla.

Och kom ihåg – tala med träden, djuren, fåglarna, gräset, och glöm inte stenarna!

Farväl.

Suzi: Tack. Hejdå Frank!

St. Franciskus: Gå i min kärlek.

 

Channeled by Linda Dillon

© 2016 Council of Love, Inc.

http://counciloflove.com/

 

This channeled material is protected by copyright. We invite you to share it on condition that it is used in its entirety, that no alteration is made, that it is free of charge, and that the copyright notice, channel credit, website link, and this statement are posted.

“Transcript ~ St. Francis of Assisi Speaks To Expanding Our Sacred Relationship With All Gaia’s Kingdoms,” December 20, 2016, Channeled by Linda Dillon, at http://inlightuniversal.com/heavenly-blessings-st-francis-with-messages-from-the-kingdoms/

 

 

Översättning: Aslög Bergman – www.st-germain.se

 

 

 

 

 

 

You may also like...