Verak via Galaxygirl, 8 maj 2023

Jag Verak talar. Jag är en stor närvaro och jag håller på att anpassa mig med den här (Galaxygirl, ö.a.) (Jag ser en massiv lila manlig drake med en häftig energi. Han är en krigare med ärr, tatueringar och metallutsmyckningar.) Ni människor är också krigare. Jag ser många krigare som läser dessa ord i en nära framtid. Många av er är krigare som ännu inte har förstått er sanna kraft. Ni är ljus – ljus är eld. Vi drakar andas eld. Ni andas ljus. Det är samma sak. Det är samma vitala energikraft från Allt Som Är.

Jag Verak talar. Det är mycket förändring. Era militärer är i hög beredskap för de förändringar som är på väg att svepa över er värld. Var inte rädda. Darra inte i vinden. Det är en förändringens vind, och er planet har behövt förändringens vindar så länge. Jag visar GG en mörk planet som är tom nu, med vindar som blåser över och genom den. Och nu kommer gröna skott och vinrankor. Planeten håller på att återuppväckas efter att ha varit hemsökt. Vissa planeter återhämtar sig genom att bli återställda. (Jag ser asteroidbälten och hör Maldek.) Och ändå ska er planet få upprättelse. Gaia, den mäktiga, den gröna gudinnan, håller på att vakna till liv igen. Hon kommer inte att bli skövlad eller plundrad igen. Inte längre. Hennes tid kommer. (Jag hör kedjor knäckas och ser handbojor falla.) Ni har länge varit fastbojade vid er matrisprogrammering. Många av er människor har varit fångar utan att veta om det. Det är de lättaste att kontrollera. Många av er har vaknat upp och insett att kedjorna är ”dimmiga” och har så varit en längre tid. Många av er ser ljusets kraft inom er. Vad gör ljuset? Det kastar ljus på skuggorna och skuggorna försvinner i det. Skuggmatrisen håller på att försvinna.

Jag Verak talar. Jag är generalen, chef för förändring av en division drakkrigare som har räddat de små (the little ones, ö.a), från den svaga delen av er sataniska matris. Det är inga trevliga ord för GG att skriva, eller för mig att säga. Jag blev utvald för min styrka. Jag ser saker som andra inte ser. Jag blev utvald för min rena vilja. Precis som NI har blivit. Människa. Vi är inte annorlunda. Vi är utandningen från Källan i en annorlunda form, ja, så är det. Vi har samma syfte, samma styrkor, fast i olika manifestationer. Om Källan hade tyckt att ni skulle vara några andra, hade det blivit så. Ni skulle inte vara här, men det är ni. Ni är här i denna tid av eld, av ljus, av aska och värme. Det är då planeter återföds. Det här är Gaias återfödelse och allt och alla som lever på Henne. Mycket förändring är på väg och ni kommer att vara skyddade, ni är skyddade. Men vältra er inte i rädsla. Ni är inte den svaga sorten.

Jag samlar mina trupper när vi möter demonerna, som har haft ett järngrepp över den här planeten, och vi slukar dem, vi äter upp dem. De betyder ingenting för oss, och ändå är deras styrka illusion, lockelse och förvirring. Dessa är deras vapen. Ge dem inte er kraft eller uppmärksamhet. Kom ihåg mantrat, Jag är ljus, jag är kärlek, jag är Källans Styrka, jag är Källans Kraft. Om jag hade behövt vara någon annan, hade jag varit det. Men så var inte bestämt. Jag bestämde mig för att vara här. Precis som ni gjorde. Krigare förenas. Ni är ytans krigare, vi är det astralas krigare. Många av er är också krigare med oss i det osynliga riket, i er sömn. Vi är vänner, vi är vapenbröder.

Jag Verak talar. De mörka herrarna gjorde ett försök att störta oss med sina fula tricks, och verkade ”ångerfulla” när de misslyckades. Det var en fälla som löstes upp. Kom ihåg att deras vapen är illusoriska. Smärta är en illusion. Detta var en smärtsam strid som nyligen utkämpades i Antarktis, i de södra regionerna där mycket har gömts. Och ändå segrade vi. Jag berättar detta eftersom de mörka drakarna är borttagna eller återanvända nu.

Jag, Verak, är general för min division. Jag är så djupt hedrad över att ha tjänat den Stora Modern i dessa tider av finaler och avslutningar, så att en ny början kan skrivas. Det är därför ni är här. Ni kommer också att känna en enorm känsla av stolthet när ni alla inser att ni har vunnit. Ni är ljus. (Han visar mig vulkaner). Ljus antar många former. (Jag ser elektriska blixtar, lava, eld). Ljus är styrka. Skugga är illusion, illusionen av snedvriden styrka. Er skuggvärld skäller ganska högt i era medier. Men det astrala är till stor del uppstädat. Vi drakar har njutit av festen, och festen har gjort oss starkare, större, mäktigare krigare för ljuset och för nästa strid.

Det här är på intet sätt över. Jag Verak säger att jag inte kommer att sluta förrän det här är helt slutfört, tills Gaia och Hennes barn är uppstigna och den allmänna rivningen är slutförd. Det kommer att bli rivningar. Men när det blir förändring finns det möjlighet för ny födelse, eller nytt ljus. Eller nya grödor. Bönder skulle bränna åkrarna i vetskap om att nästa års skörd kommer att bli enastående, mer näringsrik, starkare. Ni är i elden. Det kommer att komma mer eld, men mycket av den elden är ljuset av er egen gudomliga gnista, er egen gudomliga närvaro. Ljuskrigarna är nu i en tid när de minns sitt ljus, eller hittar det. VAR DITT LJUS! VAR DEN DU ÄR!

Jag, Verak, är medveten om de uppoffringar som ni har gjort och kommer att göra. Det finns mer att göra, men resultatet är säkert. Det är dags att ta steget ännu längre. Det är dags att putsa er rustning och vässa ert svärd. Det är dags att ta fram amuletten för skydd och hopp. Det är nu er tid att visa oss vad ni går för. Vi kommer att fortsätta att kämpa vid er sida, men fokus kommer nu att vara mindre på oss, de uppstigna drakarna, och mer på er. Källan har talat genom mig, jag känner denna koppling och är tacksam för att ha varit till tjänst. Jag har velat tala länge. Det finns många drakar som vill få kontakt, och vi har kontakt på det astrala planet och kommer dessutom i andra skepnader på den nya Jorden.

Jag är Verak. Striden rasar fortfarande, men ni befinner er i ett stiltje, en stilla punkt innan den slutliga pushen. Och ni har vårt fulla och kärleksfulla stöd. Kärlek är förmodligen det starkaste vapen ni kan använda. Kom ihåg att det här är en planet av motsatser. Kom ihåg att vad ni känner det skapar ni. Kom ihåg att kärlek och ljus är allt som finns. Och om ni vill förgöra en fiende som saknar detta, då strålar ni, då älskar ni och ni förlåter och ni exploderar i de ljusmästare som ni är.

Jag bugar mig inför er. Jag är Verak.

Översättning Ulla Krogh