Soren från Plejadernas Deltastyrkor via Sharon Stewart, 12 februari 2021

 

Soren från Plejadernas Deltastyrkor via Sharon Stewart

12 februari 2021

 

Arrestering av Reptilier

Nu ska vi ta kontakt med Soren från de Plejadiska Deltastyrkorna med en fråga jag velat ställa en tid nu.

Jag: Hej Soren.

Soren: Hej Sharon.

Jag: Hur mår du?

Soren: Jag mår bra. Mycket upptagen.

Jag: Kan du berätta mer om det?

Soren: Jag ska berätta det jag kan. Naturligtvis. Vi är fortfarande i området kring Kina, nere i baserna. Vi håller på med att slå ut alla DUMBs (Deep Underground Military Bases) här, tillsammans med många av jordens militära styrkor som hjälper oss. Vi har upptäckt mer guld här och så mycket juveler, det är förbluffande.

Jag: Wow.

Soren: Vi har också, förstås, sett den vanliga bilden i DUMBs med fruktansvärt lidande och så mycket människor som satts samman ihop med djurdelar, DNA-experiment, och det finns kroppsdelar kringslängda utmed gångvägarna. Otroligt! När ni säger att helvetet ligger under er, så tenderar jag att hålla med: detta är Helvetet.

Jag: Jag vet. Det är den svåraste biten att förhålla sig till när man tänker på allt detta.

Soren: Vi har sett så mycket och en del av ert folk kan inte fortsätta. De har blivit så traumatiserade bara av att observera vad som pågått i dessa baser. Vi hittade en bas i bergen under Tijang, Kina, som måste vara den absolut värsta. Där fanns kroppar staplade i högar, de flesta av dem var barn, och så många spädbarn.

Jag: Ok, Soren, vänligen beskriv inte detta mer, för jag börjar bli upprörd och jag är säker på att det finns fler som inte kan hantera det.

Soren: Ok, Sharon. Men ni kommer att få se detta i era nyheter. Det är värre än er förintelse i 2:a världskriget, mycket värre.

Jag: Tack för att du försöker förbereda oss. Den kollektiva chocken på denna planet kommer troligen att kännas i hela universum, och ärligt talat kommer den skuld många kommer att känna varje gång de ser på en mjölkförpackning och ser en rapport om ett försvunnet barn, att vara enorm. Det är inte vårt fel, men vi var naiva i att tro att 2:a världskriget aldrig skulle inträffa igen, ändå pågår det under våra fötter. Detta är bara koncentrationsläger.

Soren: Det är de, Sharon. Absolut fruktansvärt.

Jag: Förresten så slog jag upp Tijang, den ligger nordväst om Hongkong och nordost om Hanoi.

Soren, deltog ni i luftstriden mellan Kina och USA?

Soren: Vi låter er ta några av era egna strider, Sharon. Ni har en femtioprocentig del i detta. Vi gör vad vi kan för att avlägsna de mörka från planeten, men det som händer mellan de olika länderna nu är er strid.

Jag: Så detta är väldefinierat?

Soren: Vi hjälper alltid till med personliga detaljer. Som du vet, när du behöver se en bil på väg mot dig så larmar dina guider dig om dess närvaro och potentiella kollisionskurs, så vi hjälper stridspiloterna på det sättet, och de brukar vara ganska intuitiva så det hjälper verkligen oss då vi får lättare att hjälpa dem. Vi kan också sätta tankar i sinnet på motståndarsidans militära piloter så att de tar dåliga beslut.

Vi gjorde detta också under 2:a världskriget.

Jag: Ja, Kriget i Stilla Havet var en serie misstag. Och titta nu, efter allt detta. Japan och USA slåss på samma sida. När tar detta slut?

Soren: När ni bestämmer er för att stoppa det.

Jag: Ok, jag ville fråga dig om hur det är att arrestera reptilier och/eller drakonier, och byter de sida och hjälper er? Vilken typ av svar får ni från dem?

Soren: Olika svar. Vissa av dem spottar på oss och väser fram sina giftiga avsikter att slita oss i bitar och äta upp oss. Eller att äta oss hela. Andra är nästan lyckliga över att det är över och tar oss i hemlighet till sidan för att ge oss information.

Jag: Ja, de väsande. De har varit här också. Ärkeängel Mikael gör processen kort med dem. De tror att de kan skrämma en.

Soren: Och det är det som gäller, att inte bli rädd. Vi vet förstås att vi är mycket starkare än de någonsin kan bli, det är därför de måste gömma sig för er på ytan – på grund av er styrka – men vi bara arresterar dem och för dem till galaktisk domstol. De som har själar sänds tillbaka till den centrala solen. Vi har fängelser på månen, fortfarande en del i några DUMBs eftersom vi inte kan föra ut dem från planeten, det finns fängelser på Jupiters månar, i Plejaderna, överallt. Det finns många av dem.

Jag: Hur är det med dem som byter sida?

Soren: De finns de som har ledsnat på att mest hela tiden ta order. Ofta vill de vara chefer och de tror att de kan få en ställning i Galaktiska Federationen. Så de ger oss information och försöker manipulera oss att ge dem befäl över skepp eller någon annan position.

Jag: LOL. Ja, som om det skulle hända.

Soren: De är ganska förvirrade.

Jag: Så ni tar emot deras information, kollar om den är korrekt, och sedan?

Soren: Vi ger dem lättnad. Vi ger dem en chans att gå över till Ljuset, men de måste göra jobbet.

Jag: Har de själar allihopa?

Soren: Inte alla. Några är som robot-kloner och är parasitiska till sin natur.

Jag: Så det finns alla sorter där.

Soren: Ja, dock inget vi inte hanterat förut.

Jag: Jag känner att när ni tar dem med AI (Artificiell Intelligens), de som är så anslutna till AI-styrningen att de inte kan tänka själv, då skickar ni en Ljus-chock tillbaka till huvudenheten för att ta ned den, eller något sådant?

Soren: Det gör vi. När vi tar dem som är drönare, det är vad ni skulle kalla dem.

Jag: Jag förstår att ni har tittat på våra science fiction filmer.

Soren: Faktiskt Sharon, så tittar vi på dem. Vi tycker de är roliga, men vi kan förstå vilken er referensram skulle vara genom att titta på dem. Så när ni tänker er en drönare, tänker ni på Borg som är delvis en mänsklig, delvis en AI varelse som är ansluten till det centrala sinnet, och det är vad vissa av dessa reptilier är. Dessa är de farligaste. Man måste vara riktigt försiktig med dem därför att AI huvudenheten förstår att vi har direktkontakt med den. Andra är mer organiska och några har till och med själsförbindelse, men är fortfarande sinnesstyrda av huvudenheten på andra sätt.

Jag. Helt otroligt.

Soren: Med dem som är drönare, vi kan göra inlägg i deras kretsar för att avbemyndiga huvudenheten mer och mer, och på det sättet dödar vi den sakta.

Jag: Intressant.

Soren: Ni är på väg att skilja tidslinjer snart och när denna huvudenhet går in i de negativa tredje-dimensionella tidslinjerna är den bara en bråkdel av vad den var tidigare. Vi har alla gjort ett fint arbete med att avväpna inkräktaren och snart dröjer det inte länge förrän den dör. Den bara dör en långsam död.

Jag: Har den inget annat sätt att få tillbaka sin styrka?

Soren: Vi har fått den isolerad. Den kan inte röra sig någonstans, och med så många människor på jorden som vaknar upp, såväl som arresteringen av många av dess drönare och ledare, och vår omprogrammering varhelst vi kan … LOL Sharon, du är rolig.

Jag: Jag skar bort honom. Jag tänkte att de borde spela 60-talets hippiemusik om fred och kärlek för drönarna. Och att de skulle använda snabbtänkta Kapten Kirk på sin sida för att besegra inkräktaren på 60 minuter.

Soren: Du förstår varför vi tittar på er science fiction då, eller hur?

Jag: Kirk var en spelare. Han spelade med sin besättnings liv varje gång.

Soren: Det gör inte vi. Vi spelar inte. Vi försöker inte ens. Vi bara gör. Vi är så pass säkra på att lyckas. Ingen ljusvarelse försöker någonsin något.

Jag: Ja. Många koncept kommer att dö ut när vi kommer in i vår fulla styrka här. Har du någon särskild berättelse som står ut angående dessa arresteringar? Jag ser att du sitter vid din kontrollpanel, Soren. Du ser ut att ha på dig en mörk marinblå uniform.

Soren: Ja, vi har uniformer.

Jag: Det är mer än du hade på dig när du poserade för porträttet med Christine. Lyckligtvis täckte hon över mycket av vad jag inte vill visa allmänheten och det anses fortfarande vara olämoligt här.

Soren: LOL. Hon kom på mig i ett dåligt ögonblick.

Jag: Åh Gud, jag tänkte om jag skulle photoshoppa lite kläder på dig. Som du märkt visar jag bara ditt ansikte eller överkropp när jag lägger upp din bild.

Soren: Jag ska försöka ha lite kläder på mig när jag kommer hem till dig.

Jag: Ja, var snäll och gör det. Vi försöker alla vara anständiga. Du kan ta med dig badbyxor för ett dopp i min pool. Inget nakenbadande.

Soren: LOL. Nu till din fråga. Vem står ut? Det fanns en kvinnlig reptilier som var ättling till dem som levde i inre jorden. Hon var speciellt ilsken på Drakonierna för att de tog hennes planet från henne. De hade dödat hennes föräldrar när hon var ung och gjorde henne till en sexslav. Vi fångade henne under bergen i Ryssland, hon var lättfångad. Hon var verkligen redo att bli befriad, mycket redo. Hon hölls fången på en liten plats och den stank verkligen. De gav henne skulor att äta och hon var utmärglad.

Jag: Vilken sorts reptilier var hon? Vilken färg? Hade hon vingar eller svans?

Soren: Hon var vit, hade inte svans faktiskt. Hon var ungefär 2,4 meter lång, så ganska liten. Men hon var inte obetydlig. Alla reptilier är fysiskt kraftfulla, men hon gav sig utan bråk. Vi kände att hon var redo att prata. Hon gav oss mycket information. Det är det som är saken med de lägre dimensionella: de är mer än redo att hugga varandra i ryggen, så länge de inte är så rädda kommer de att vara tysta. Eller så länge de inte har någon känsla av lojalitet mot sin gud, för de intalas att denna dator är en gud.

Jag: naturligtvis.

Soren: Hon berättade för oss om deras trupprörelser. Ja, de bildar fortfarande arméer i tunnlarna under jorden. Trupperna har sett bättre dagar men rör sig fortfarande omkring och strider. Men de rör sig omkring för att inte bli infångade. De vet att om de sitter stilla för länge blir de tagna.

Jag: Så de är på flykt.

Soren: Ja. Över hela planeten fortfarande. Några av dem är redo att ge upp direkt, utan strid. Andra slåss intill döden. Så vi dödar dem.

En del flyr med sina familjer. Det är verkligen sorgligt. Deras barn är också inblandade i detta. Ja, de har arméer på samma sätt som era arméer: båda könen gör soldaternas arbete, de har familjer och barnen finns mitt i alltihop.

Jag: Vad gör ni med dem som fångas in, som ger upp?

Soren: Vi har rehab-kolonier i det här solsystemet.

Jag: Så dessa kolonier finns där för att hjälpa dem över till ljuset och stiga upp?

Soren: Några av dem var med Ljuset innan de togs över.

Jag: Wow. Som vi.

Soren: Ni har en del likheter. Några av dem är ganska fredliga varelser, bara av en lägre frekvens, men ändå i linje med ljuset. Vi hjälper dem att återställa detta till deras familjer och ger dem frid och hjälper dem att återhämta sig. De arbetar också med positiva grupper från Drakonierna, även om många inte är speciellt glada åt någon Drakonier just nu, men de gör det, och också Raptorer från jorden arbetar med dem. Det är mycket som måste göras för att återställa fred på jorden just nu. Det är så många som påverkas.

Jag: Fler berättelser?

Soren: LOL. Du är mycket nyfiken.

Jag: Ja. Är det ett problem? LOL

Soren: Vi hade Pentik. Han var en grå reptilier och han var inte från jorden utan från en annan del av galaxen. A32 systemet. Han var grå med orange ögon. Och han var elak. Han hade indoktrinerats så länge att han var ombord, det gick inte att nå honom. Han kämpade mot sina fängsel, han försökte ofta rymma från sin cell. Han försökte manipulera vakterna, försökte muta dem, han var verkligen vidrig, riktigt riktigt vidrig. Han var vad ni skulle kalla psykotisk. Men han är borta. Universum är fri från honom. Han har gått tillbaka till källan. Han togs till domstolen, sattes framför tribunalen och bara väste och spottade när de talade till honom. Jag tror han trodde att om han kunde försena rättegångsdatumet så skulle han leva för evigt. Han trodde verkligen att han var mäktigare än tribunalen, men fick erfara att det inte var fallet.

Jag tycker synd om honom på något sätt.

Jag: Ta dig i akt för medlidande. Låt dig inte manipuleras av det. Se på mig, jag vet.

Soren: Jag vet. Vi har inte dessa svagheter Sharon. Men vi har medkänsla. Hans liv kunde ha varit så mycket bättre, men han trodde inte det. Han trodde ljuset var svagt och ryggradslöst.

Jag: Hm. Så han fick veta att det inte var så. Ultimat rättvisa utdelades.

Soren: Ja. Sedan är det de reptiliska barnen. De är så rädda, verkligen rädda. Man vill nå ut till dem, men föräldrarna är lika rädda som barnen.

Jag: På något sätt tror jag att jag förstår deras reaktion, för här på jorden uppträder vi mer likt dem än er.

Soren: Ja. Ni har en otrolig spets när det gäller att förstå dem. Och ni där på jorden som har upplevt den vedervärdiga misshandeln från den mörka sidan hjälper oss i vårt beslutsfattande när ni är på skeppen nattetid, så tack för det. Ni kanske inte vet om att ni gör detta, men allt ni behöver göra är att uppleva era tredje-dimensionella reaktioner på situationer vi föreslår och ni kan säga oss hur reptilierna skulle agera.

Jag: Jag vet. Ganska sorgligt, eller hur? Vi är mer reptiliska än mänskliga just nu. Nåväl, tack gode Gud för det inkommande Ljuset. Vi ska återvända till våra sanna själv.

Soren: Det är rädsla. De känner alla rädsla. Vi kan inte känna rädsla för vi befinner oss bortom den frekvensen. Men det gör inte ni. Så ni hjälper oss på det sättet.

Jag: Jag är säker på att vi alla är glada att få hjälpa till, Soren.

Soren: Tack Sharon. Jag måste gå nu.

Jag: Jag ser dig fortfarande vid din konsol. Åh nej! Tryck inte på den röda knappen.

Soren: Varför inte?

Jag: Har du inte tittat på Star Trek? Tryck aldrig på den blinkande röda knappen.

Soren: Åh, jag förstår. Nå, Herr Spock, jag lämnar dig till dina videor.

Jag: Tack, Soren. Vi talas vid snart.

Soren: Aldrig snart nog, Sharon. Adjö.

 

www.sharonandivo.weebly.com

 

 

 

Översättning: Markku