Brendas blogg via Brenda Hoffman, 1 december 2017

Brendas blogg via Brenda Hoffman, 1 december 2017

 

Kära Ni,

Ropa hurra till Universums alla hörn, för att ni besegrade enorma hinder för att ert Nya Ni skulle uppstå. Även om ni inte känner någon skillnad, så kommer ni att göra det då ni anpassar er till er nya varelse.

Ni genomgick liknande förändringar under hela ert 3D-liv, från barndom till pubertet till unga vuxna, om och om igen – då ni anpassade er utan allt för mycket krångel, till att inte längre vara ett barn.

Så det är nu också. Ni är annorlunda, men ni kan inte bevisa att ni gått igenom faserna som är nödvändiga. Ni känner inte till ert nya väsen. Vi ser att era änglavingar långsamt utvecklas, när ni förstår era nya färdigheter och inriktningar.

Ni förväntade er att ni helt och hållet skulle veta och förstå, när ni skiftat till den här fasen. Att ni skulle vara så annorlunda eller finnas någon annan stans, och inte kunna förneka vilka ni blivit.

Det är så. Men eftersom ni inte har något att jämföra med, så kan ni inte se hur ni vuxit, för det går inte att jämföra med hur det var i 3D. Under alla era 3D-liv, hade ni markörer för vilka ni var eller höll på att bli. Markörer som fortsatte eoner efter eoner, på ett visuellt sätt.

Ni förstår ännu inte de nuvarande indikatorerna på att ni är annorlunda. Kanske, eller kanske inte, är era tankar tillräckligt dramatiska, för att ni ska förstå att någonting har hänt inombords. För skillnaden finns i frekvenserna inom er, inte i de yttre gränsdragningarna som ni är mest tillfreds med.

Trots att vi fortsätter att påstå att ni är av 5D, eller bortom, fortsätter ni att ifrågasätta, inombords och i det yttre. Var är examensmössan? Var är vigselringen? Var är ert nya hem?

Det finns inga andra yttre indikatorer, annat än att välja mer blandade upplevelser i ert sökande efter glädje.

Ni är annorlunda, men ni tror det inte. Ni jobbar och träffar samma personer som tidigare. Ni bor på samma ort, och ändå känns det lite annorlunda. Inte tillräckligt mycket för att börja ropa hurra, men lite annorlunda.

Det som brukade glädja er, gör det inte längre. Det som brukade kännas obekvämt, gör det inte längre. Det ni inte förstod tidigare, förstår ni nu. Det som ni inte kände till förut, är nu en del av ert kunnande. Ändå fortsätter ni att hävda att ni inte har förändrats.

Försök förstå, för vi ser skillnaden i era auror, varelser och handlingar. Ni börjar hävda ert värde och era nya färdigheter, på sätt vi inte trodde var möjligt innan er ankomst till denna livstid.

Det är som om ni förvandlat er från den undergivna Clark Kent till Superman, utan att ens behöva byta kläder eller ändra utseende.

Kanske upptäcker ni att vissa människor inte längre vill umgås med er. Inte för att ni har ett dåligt inflytande, utan för att ni är för starka för att de ska kunna känna sig bekväma – tills dess de också gör anspråk på sin kraft.

Så därför kan ni känna er ensamma – inte på grund av vilka ni var, utan vilka ni är nu. Det skiljer sig lite från er barndom, eller till och med från era vuxna erfarenheter.

Kommer ni ihåg att när ni kom i puberteten, så visade era yngre kusiner eller vänner mindre intresse för er? Eller då ni som vuxna inte hade kvar samma intressen eller gillade samma aktiviteter längre? Så det är nu också. Ni utvecklas snabbare än de flesta omkring er, och ni tycker att de andra är irriterande, eller så tycker de att ni är lite skrämmande.

Ni har förändrats, och de har det inte. Det går inte att säga, att de inte kommer att hinna ikapp vid något senare tillfälle, men ni befinner er på en annan plats och har andra intressen. Precis som ni hoppades på, innan ni kom till jorden under denna livstid.

Ni är föregångare, och ni upplever övergången före majoriteten. Så därför känner ni er ensamma och ouppskattade. Trots att det kommer att förändras dramatiskt de närmaste månaderna, är ni nu som yoghurt innan yoghurt började ätas av massorna dagligen.

Era ensamhetskänslor är inte en indikation på att något är fel, utan istället att ni är på helt rätt plats. Ni har valt att vara här före de andra.

Ni gjorde det. Ni begärde er nya varelse, och har lämnat er kokong av trygghet.

Det är inte så stor skillnad mot när USA:s nybyggare på 1800-talet banade väg genom hela USA, trots att det skulle varit bekvämare för dem i andra delar av USA. Deras behov av att utforska, drev dem längre och längre, från deras då kända västerländska civilisation.

Ni har samma anda. För det skulle ha varit lättare för er att vara följare till föregångarna, istället för att själva vara föregångare.

Er inre drift bestämde riktningen och takten. Båda drev er till den nuvarande toppen av framgång.

Ni gjorde det! Ni upptäckte det magiska landet. Ni är större än störst. Något som ni kommer att upptäcka inom er, när ni vilar från skiftena ni nyligen gjort.

Ni inte bara upptäckte vägen, ni öppnade den för massorna. Nu, och bara nu, kommer massorna att följa efter. Först de som är ganska modiga, och senare de som inte vågar lämna sina skyddsnät, förrän de utan tvekan VET, att allt är tryggt i den nya världen.

Ni är de hyllade exceptionella föregångarna, som vågar gå framåt trots rädsla, motgångar, ilska och ensamhet.

Tillåt er nu själva att vila, innan ni breder ut era vingar för att flyga in i er nya värld, och ropa HOSIANNA till massorna. Så är det. Amen.

 

Översättning: Margareta Jonåker

 

LifeTapestryCreations.com. If you would like to receive Brenda’s Blogs when posted, please click the Subscribe Button on the upper part of her Blog & Subscribe page and then click the – Subscribe to Brenda’s Blog by E-mail – line. Complete your subscription by entering your e-mail address and accepting the e-mail confirmation.

Copyright 2009-2018, Brenda Hoffman. All rights reserved. Please feel free to share this content with others, post on your blog, add to your newsletter, etc., but maintain this article’s integrity by including the author/channel: Brenda Hoffman & source website link: LifeTapestryCreations.com.

 

You may also like...