Dikt mottagen av Per Beronius, 4 september

——————————————————————————

Tema: Ett strandlinjens magiska möte vid lägerelden

En liten essä
I denna Brittsommarens ljuva tid
Där mänskligheten efter sin evighetslånga
Törnrosasömnens dröm

Till sin fulla medvetenhet vaknar upp
Efter sina mångtusenåriga färder i de mörka regionerna
Himmelriket på väg till Jorden åter
Är nära

Om än det kanske inte ser så ut just nu, när vi blott på ytan skrapar
Fokuserar på de ordens och bildernas flöde som av massmedia
Dagligen och stundligen i strida strömmar pumpas ut

Ge dig då själv en oskattbar gåva
En stillhetens Heliga stund på din tysta kammare, likt en mamma
Som sjunger en vaggsång med sitt nyfödda barn
I sin mjuka famn

Minns, det är du, och endast du
Som i livets varje ögonblick din framtid bär
Bär den med din eftertankens kärlek och harmoni i din famn

Avskärma dig från allt världens brus och larm
Andas mörkret ut, andas det kärleksfulla kosmiska ljuset in
Stanna upp i denna din självvalda meditationens stilla stund
Lyssna till det ditt Hjärta har dig att förtälja

Ty det är där
Och ingen annanstans som Sanningen står att finna
Dit har de mörka krafternas spel inga möjligheter att nå
Liksom till den lilla grupp, som valt en gemensamhetens stilla stund
I ett strandlinjens magiska möte vid lägerelden
Där jord, vatten, luft och eld strålar samman
Till en given punkt blir till ETT

En helighetens punkt, från vilken allt liv strålar ut
Evighetslångt bortom räckhåll för det begränsade mänskliga sinnet

Den punkt som inom sig det födda och det ofödda bär
Den som omsluter allt, det skapade och det ännu ej skapade
Forntid, nutid, framtid, den födda och den ännu ej
Födda tanken

Den tanke som omsluter allt
Omsluter den evighetens cirkel, som ej har början, saknar slut
Den Gudabenådade tanken, fri att färdas fritt
Befriad från illusionens alla ok
Och begränsningar

Kan allt, vet allt, låter sig inte begränsas, fri
Att färdas fritt varthän den än vill

Kan skapa vad den än sig önskar i livets varje ögonblick
Menad att i outsäglig glädje, i evigheten av uppvinden buren
Sväva på sina Kungsörnens vida vingar fritt

Vad är det vi skall möta
Vad är det som sig döljer bortom den illusionens horisont
Vi kallar verklighet

Vi får lov att ge tålamodet sin beskärda del
I sinom tid skall allt till ytan lyftas upp, inget kan för evigt döljas
Sanningen omutlig

Vi är på god väg, om ännu inte riktigt framme
Men den punkt i evigheten är nära
Där Sanningen i sin helhet
Skall sig uppenbara

*  *  *
Mottagen av Per Beronius
—————————————————–

Du gillar kanske också...