Dikt via Per Beronius, 1 oktober, 2016

Cirkelns dynamik och estetik

Skogen sover
Så kan det synas, men så är det ej

Gula och gröna blad sig blandar med varandra
Blir till en symfoni

Synlig för det yttre ögat, hörbar
För det inre örat

Vad är det vi ser, vad är det vi hör
Något mer än isbergets topp

Allt sig rör i en cirkelns gång
Likt färgerna på en palett

Från rött till orange
Gult till grönt, från blått till indigo och violett
Där den violetta flamman möter den röda
Cirkeln sluten

Ytterligheterna varandra berör
Så fortsätter livet sin cirkelgång

Cirkeln, den som ej har början
Saknar slut

En metafor för livet
Årstiderna, allt vad än du vill

Solens och månens vandring över himlavalvet
Morgon, middag, kväll

Nattens mörker
Som gryningsljuset möter
Och så vidare i all oändlighet

Till vad är denna cirkelgång ämnad
Änglavärlden vi må fråga

Den som alltid håller ett öga på oss
Var än i cirkelns rundgång vi oss befinner

Den gemensamma nämnaren
Början och slut, ett och detsamma

Ytterligheterna varandra berör
Les extrems se touche

Kan det sägas tydligare
Än så här
*  *  *