Dikt via Per Beronius, 16 oktober
Tema: Det osynligt synliga
Ännu en gryningens timme
Av de myriaders myriader som varit, sedan Jorden
Såg dagens ljus, blev till
Ännu en gryningstimme
Men denna ingen annan lik, med sin nya framtoning helt annorlunda
Väsensskild från var och en, av alla andra tidigare mött
En känsla subtil, med sina ordlösa tydlighetens ord berättar
Det som varit, förgånget, i intigheten försvunnit
Finns ej mer, har gjort sitt
Fotonbältet inom kort passerat
Där har det annorlunda nya skapats, det som aldrig tidigare funnits
I den materiella tillvarons hägn, ej satt sina avtryck på kartan
Det som i evigheter våra ögon skymt
Är en gång och för alla borttaget, bortfört till glömskans regioner
Allt sig förändrat, till livets minsta pusselbit
Inget av det som varit, orört lämnas
Varje sten vänd, allt omstöpt till något annorlunda annat nytt
Det mänskliga ögat aldrig någonsin tidigare mött
En evolutionens revolution av Guds nåde
Här existerar inga ords beskrivning, det enda som står till buds, uppleva
Med vårt tredje ögat se, lyssna med vårt inre öra
Inget av det tidigare accepterade, konventionella, äger längre giltighet
En helt ny värld, ur Gudomlig tanke född, allt som varit
Utbytt mot något annorlunda, väsensskilt nytt
Den Nya Tiden, den Gyllene Åldern
Vi i omedvetenhet väntat, utan att något det minsta förstå, har kommit
För att här förbli, allt börjar om på nytt, gammalt tankegods
Och föråldrade tankeformer förutan
Vad återstår väl nu just nu mer
Än följa med floden, den som leder till den nyskapade kärlekens ocean
Som i evigheter väntat, på en till full medvetenhet
Uppvaknad mänsklighet
Det människan i omedvetenhet väntat på
Utan att något det minsta förstå, utan att veta på vad
Porten till den väntande framtiden, kärleksfullt vidöppen står
Välkomnar mänskligheten, i den Gyllene Ålderns värme
Träda in
Livet börjar om på ruta ETT
Där uppvaknade vi insett, vi är alla, en och densamma
Ingen och inget från något annat åtskilt
Universum, med allt och alla som där är, en odelbar, helhetens enhet
Kryptiska ord tillsynes, måhända, så det må vara
Det får vi finna oss i
Men inget mindre än detta
Står mänskligheten till buds, här och just nu
Det som vårt tredje öga skymt är borttaget
Hög tid att tänka om, tänka nytt, petrifierade tankeformer förutan
Alice i Underlandet ler i mjugg
Vad var det jag ville, om inte detta, mänskligheten berätta
Om den verkliga verklighetens sagans land
Den som alltid funnits, om än synligt dold
Av illusionens dimmor
* * *
Mottagen av Per Beronius
—————————————————————
Fortsättning på föregående inläggs författarpresentation, genom ett utdrag ur baksidestexten till boken, ”Daggdroppar i Gryningsljus”, 2005.
”Livet på Jorden ett teaterspel med otaliga akter, där var och en av oss en av skådespelarna är. Kanske den akt av tumult, som nu utspelar sig i vår värld är den sista, innan Jorden tar klivet, ett kvantsprång gör, på ett ögonblick sig omvandlar till en eterisk, mer utvecklad och kärleksfull form. Och när detta sker, när porten till Den Nya Tiden öppnas, är vi då redo att följa med”
* * *
————————————————————————–
