Dikt via Per Beronius, 17 augusti

Tema: Kvantsprånget

Som genom ett blixtnedslag
Har framtiden oanmält tagit över
Den gamla tiden är förliden, hör ej mer
Till spelet

När vi i backspegeln ett kort ögonblick tittar åter
Vad är det vi ser om ej en marans dröm

Den som hållit människan
I en sömnliknande fångenskap, efter fallet ner
I avgrundens djup, där vi somnade in
I omedvetenhetens hägn

Så lite det behövs
För att livet skall vända sig ut och in

Men det var detta som hände
När vi i en tusenden årens gången tid trampade snett
Och det riktigt rejält

Handlöst föll ner i ravinens djupa dike
Det som bär epitet omedvetenhet

Men inget för evigt varar
Förändring, det enda som är konstant
Vad är det som händer på Jorden just nu
Om inte ett mirakel

En uppvaknad mänsklighet
Från sina prövningarnas ok befrias
Forntiden har gjort sitt, till historiken förpassas
Aldrig mer skall människan låta sig fångas
I ett omedvetenhetens spindelnät

Nu är hon ynnesten given
Likt fågeln på lätta vingar fri att flyga fritt
Varthän hon än vill, med sin Gudagivna fria vilja given

Allt på ett nytt varv börjar om
Likt det lilla barnet till Jorden just kommet
Älskat och vördat, detta lilla knyte
För den hon/han är

Skuggspelets teaterföreställning
Har kommit till sitt slut, inget repetitionens da capo
Ljuset, med den violetta flamman i täten
Flödar på Jorden åter helt fritt

De återstående mörkrets små fickor som är kvar
Har inget mer att ljuset sätta emot, en tidsfråga blott
Innan de från kartan är helt utraderade

Mörkrets företrädare
Har ett val att göra, byta fot, ta sitt förnuft tillfånga
Kapitulera, om de på Jordens yta vill stanna kvar
Om inte, finns det förberedda alternativ

Sinnesfrid, ett välsignelsens ord
Ett kapitel i detta Universums spel är färdigskrivet
Kan läggas till handlingarna

En välbehövlig vilopaus
Och allt börjar om på nytt, men denna gång
Från en högre utsiktspunkt

Den som av Gudomlig nåd är oss alla
Och envar given

Ett nytt varv i utvecklingens spiral
Den som för evigt vrider sig kring sin axel

Ingen enda tappas bort på vägen
Alla skall på resan med i detta evolutionens spel
Utan slut

Inget, det minsta stoftkorn bortglömt
Detta ett Gudomligt löfte

*  *  *
Mottagen av Per Beronius
——————————————————

You may also like...