Dikt via Per Beronius, 17 oktober

Tema: Framtid, forntid, nutid, dygnets alla 24 timmar

Var dag, var natt, en Gudagiven gåva
Hur än dygnets alla 24 timmar, i arbete sig gestaltar
Tag emot det, med tacksamhet och tillförsikt
Att allt som är, vill oss bara väl

Ingen dag, ingen natt, någon annan sig lik
Varje ögonblick unikt, se alltid framåt med tillförsikt
Upprepning av det som varit
Hör inte livsläxan till

Till vad, är den nya dagen
Och den kommande natten menad

Om detta, skall vi på förhand inget veta
Vetskapen kommer till oss, efterhand som detta dygn
Fortskrider, på sitt eget speciella vis

Det förflutna har varit
Om det som komma skall, får vi på förhand
Inget det minsta veta

Tag väl vara på nuets ögonblick
Det kommer inte till oss åter

Livet ej komplicerat
När vi inte självmant, helt i onödan
Trasslar det till

Det som varit, har varit
Det som komma skall, sig uppdagar
Är ännu inte här

Det enda med visshet vi vet
Var dag, var natt, en Gudagiven gåva att förvalta
På allra bästa vis

Hur än den i gryningens timme
Efter nattens resor i okända, eteriska världar
Med minnet i behåll, sig ter

Släpp rädslan på grönbete fri
Den mår bra av den friska luften
Släpp kärleken in, och allt skall ordna upp sig
Så som det av Moder/Fader Gud är menat

Forntid, framtid, nutid, så må vi säga
Och ändå är allt, ett och detsamma

Evigheten det enda
Som hör den verkliga verkligheten till
Allt det övriga inget annat
Än illusionens mystik
Och dynamik

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
————————————