Dikt via Per Beronius, 2 maj
Tema: En evolutionens princip
Så som sagt
Mer än en gång förut
Förändring, det Universums enda ting, som är konstant
Kan sökas, och finnas, all världen kring
Men förändring möter motstånd, och varför är det så
Förändringen i sig själv skapar motstånd
Stundom smärta
Helt enkelt, därför att förändring
Med rädslans demoner går hand i hand, förändring behöver energi
För att förverkligas, så varför inte välja den breda vägen
Bekvämligheten anamma, i hängmattan förbli
Med blicken vänd mot himlens revir
Med ett önsketänkande
Må vi där för evigt förbli
Med vår Gudagivna fria vilja given, utan att förstå
Vi har bundit oss vid masten, av det sjunkande skeppet
Vad har väl detta tänkesätt fått för konsekvenser
En med all tydlighet lätt att finna, under tusenden år sedan fallet
Har utvecklingen stått still, evolutionen tagit time out
Generation efter generation valt att gå
I fädrens petrifierade, stenlagda fotspår, ett beteende
Som fått sina konsekvenser
Varför inte fortsätta, så som vi alltid har gjort
Så tryggt att på förhand veta vad morgondagen
Bär med sig i sitt sköte
Så vad händer väl då
Frågan sitt eget svar givet, platt intet, men detta
Är ett ohållbart system
Som så väl är, vägrar evolutionen att abdikera
Livet en Gyllene klenod, en gåva av Gudskraften given, menad
Att äras, vördas och förvaltas på allra bästa sätt
Bara att inse, förändring fordrar såväl mod
Som energi
Omöjligt att simma uppströms floden
Så länge vi i hängmattan förblir
Hur skörda utan att så
I den varma godhetens mjuka mylla, bara att kapitulera
Hängmatta lämna in, till det historiska museet
Det är där den har sin permanenta
Eviga boning
Dags att ärmarna kavla upp
Om vi vill leva, så som det av Gud är uttänkt och menat
Valet är upp till oss själva givet, i hängmattan förbli
Tills vi på stilleståndet dröm har tröttnat
Väljer något annat alternativ
För att förtjäna vårt dagliga bröd
Livet mycket enklare än vi tror
När vi inte onödigtvis, krånglar det till
Genom en sinnets passivitet
Energi skapas inte ur ingenting
En termodynamikens nollte princip
Här fordras något mer, likt den goda viljan
Hög tid att lämna rädslan åt sitt öde, för förnyelse
Av oss själva
Rädslan, som inte är något annat
Än kärlekens motpol, förpassa den till soptippen
Där den rättmätigt hör hemma
Minns, vilja till förändring för helhetens bästa
Ett av kärlekens många uttryckssätt, minns också
Vilken väg vi än väljer att gå, den smala stigen, eller den breda
Längre vägen, är Gud alltid med oss
Lämnar aldrig något av sina älskade barn åt sitt öde
Förr eller senare skall vi alla vara vid bergets topp åter
Där en hel värld i all sin skönhet och prakt
Ligger framför våra fötter
Efter väl förrättat värv
* * *
Mottaget av Per Beronius
———————————————
Kemist, forskare, lärare
I sitt poesins författarskap med fokus på världsutvecklingen
Beronii Förlag AB grundat 2003, 9 titlar i bokhandeln
Baksidestexter och omslagsbilder på nätet
Sökord: ”Galaxer”, ” Bortom 2012, ”Ropet från Kosmos”
”Röster från Andromeda”, ”Strandlinjens magi”
Författarnamnet
——————————————————-
