Dikt via Per Beronius, 20 juni

Tema: Fullmåne i midsommartid

Skogen
En Edens välsignade Lustgård
På Jorden

Hur kunde människan finnas till, överleva
Denna Gudomligt givna gåva förutan

På denna, den mörka planeten
Så som den under gångna tider har varit
Och fortfarande delvis är

I skogen har jag mina vänner
Från träden de mäktiga, till alla mångfaldens väsen
Från de minsta till de största krypen

De som aldrig sviker, håller vad de lovar
Enbart kärlek och inget annat är

I skogen
En människans vilans Heliga
Gröna stund förunnad

Avskärmad från allt tumult
Som på ytan av Jorden försiggår
Med bastonernas tonläge
Högt uppskruvade

Träden talar
Med sitt tydliga, ordlösa språk

Det äkta, det sanna, det Heliga
Det som aldrig för någon bakom ljuset
Ej kan missförstås

Skogen
En välsignelsens reträttplats
När det yttre, med tiden den illusoriska
Och sina mångfaldens beläten och avgudabilder
Övermäktigt blivit

Med list och försåt
Gjort vad det förmått för att hålla människan
I ett fångenskapen järngrepp

Du måste hinna göra det och det
Ditten och datten

Ditt tilldelade slavgöra
Innan dagen kommit till sitt slut
Om inte, väntar repressalier
Av allehanda slag

Men som väl är varar inget för evigt
I den begränsande 3D-världen

I dessa välsignelsens dagar
Väntar helt annorlunda, nuets tider
Utan liknelse med det som under tusenden år
Sig utspelat på Jorden rund

Den tidlösa evigheten
Människan av oförståndets övermod
Bakom sig lämnade, för detta
Ett högt pris fick betala

Denna
Den tredje dimensionens värld
Har för evigt gjort sitt, ordlöst, spårlöst
Från Jordens yta, avtryck förutan
Försvinner

Men skogen, den
Som är ett Himmelrike på Jorden
Står kvar, väl förankrad
I den goda myllan

Oåtkomlig
För den begränsade människans nycker
Och allt som hör dessa till

När det yttre övermäktigt blivit
Visar upp sig i sin osminkade förklädnad
Med sina mångfaldens bedrägliga beteenden
Och annat otyg

Tar från den fattige
Ger, till den pekuniärt rike

Må denna, den korrupta 3D-världen
Från Jordens yta för evigt försvinna
Den är inte människovärdig

Skogen, en livboj på land
Den som räddar människan
Från sin egenskapade undergång

Den nuvarande 3D-världen
Har en gång och för alla gjort sitt
Under människans evighetslånga
Golgatavandring i labyrintens
Mörka prång

Men skogen
Med sin livgivande grönska
Och kärlekens väsen i mångfald
Från de minsta, till de största
Skall för evigt bestå

Den som är
En människans vägvisare
Mot livets allt högre dimensioners höjder

Så som det var menat
När Gud skapade människan
Till sin avbild

Det är midsommartid
Fullmånen vandrar sin tysta ban
Över fur och gran

Över skogens alla välsignade väsen
Från de minsta till de största

Vad mer än så
Kan väl den till full medvetenhet
Uppvaknade människan
Begära

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
——————————————————-