Dikt via Per Beronius, 25 april, 2017

Ämne: Resan den långa till ursprunget åter går mot sitt snara slut
Efter det evighetslånga nattens mörker
börjar ljuset åter skönjas bortom horisonten.
Hoppet det sista, som människan överger
här och just nu börjar livet om på nytt.
I dessa, de av Gud välsignade märkesdagar
faller de mörka hattarnas bastioner som käglor
om detta råder inget tvivel.
Akterseglade, på efterkälken, med oegentligheter
är det mer än nog.
Mörkrets proselyter
med sina egenutnämnda envåldshärskare
har inget längre, något det minsta
ljusets armada att sätta emot.
Den, som med tydlighetens alla mått
oemotståndligt stort och starkt sig växer
från den ena dagen till den andra.
Och nu går det fort.
Mörkrets företrädare
sinsemellan oense, detta från dag till annan
alltmer uppenbart, räddas vad som räddas kan.
Från den ena dagen till den andra
blir det blir alltmer uppenbart tydligt.
Ett mörkermännens fullskaliga inbördeskrig
är mycket, mycket nära.
Hur kan vi påstå detta, svaret på denna fråga givet
intuitionen, låter sig inte på villovägen föras.
Oemotståndligt, denna känsla biter sig fast
tränger sig genom märg och ben, sinne och kropp.
Kroppens varje minsta cell, en medveten entitet
som inte låter sig duperas, från tvivlen befriad.
Luften åter lätt att andas, känslan tar inte miste
den nya våren ur vissheten och visheten sprungen.
I dessa dagar börjar livet om på nytt
efter denna, den många tusenden årens utflykt
i ingenmansland.
Denna gång, från en avsevärt högre utsiktspunkt
än den vi någonsin förut mött.
Dessa dagar inget mindre
än ett ljusets genombrott av bibliska
dimensioner.
Befrielsen, från tvångens ok
är mycket, mycket nära.
Livet på Jorden, denna Universums pärla
kommet åter.
Den nya tiden är här
Må den för evigt på Jorden, vår Moder Gaia, stanna kvar
Så som det av Moder/Fader Gud, är tänkt och menat.
*  *  *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
———————————————————————-

Du gillar kanske också...