Dikt via Per Beronius, 25 juni

Tema: Brexit i repris

Midsommar passerad
Nätterna allt längre, dagarna kortare

Så det är
När vi ser livet från ett ytligt perspektiv
Men icke så, när vi ser det från en inre utsiktspunkt
Där blir dagarna allt längre, nätterna kortare
Tills dagen helt och hållit tagit över, natten
I ett fjärran land för gott försvunnit

Vi må skilja mellan det
Med vårt mänskliga öga vi ser, och det
Som i vårt inre sig uppdagar

Det inre och det yttre, två väsensskilda ting
Den inre verkligheten, den verkliga verkligheten
Det yttre blott ett illusionens sken, det som ej är
Blott en artefakt

En av det begränsade mänskliga sinnet
Skapad konstprodukt, som försöker oss
På avvägen föra

I det yttre människan levt
Sedan tusenden och åter tusenden år tillbaka
Där mörka krafterna haft makten

Styrt och ställt
Med avsikt att sig själva berika

Men så, det ej mer på Jorden skall vara
De mörka har gjort sitt, för att aldrig mer
Till den Blå Planeten, Moder Gaia
Komma åter

De har haft sin väl tilltagna tid
Där majoriteten av mänskligheten
Levt i nöd och utanförskap

Men nu är det
För detta skevhetens beteende slut
I dessa de yttersta av dagar, har allt vänt 180 grader

Ljuset oemotståndligt, kommit till Jorden åter
För att här i gestaltning av Edens Lustgård förbli
Så det är

De mörka
Har inget mer, att ljuset sätta emot
Brexit, vid en kritisk punkt på Jorden
Satte för överhögheten P

Sjung och var glad
Mänskligheten kommit till den kärlekens
Skönhens och sanningens punkt åter

Där det är menat
Att hon för evigt skall vara

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
——————————————————-