Dikt via Per Beronius, 27 oktober
Tema: Himmelriket är nära
Det händer, om än inte särskilt ofta
Att livet tar ett extra stort kliv på Jakobs stege
Måhända, det är detta som händer just nu, där de ohörbara, osynliga
Kosmiska åskvädren dundrar på
De högvibrerande, högfrekventa energierna från rymden
Möblerar om kroppens varje cell, som tiger och lider
När den oemotståndligt struktureras om, från sin kolbaserade, primitiva
Till sin kristallina upphöjda form, med avsikt ges förmågan ta emot
Absorbera, de högfrekventa kosmiska energier som i dessa, de yttersta dagar
Lyfter människan från sin nuvarande 3-dimensionella nivå
Till den 5:e dimensionen.
Detta scenario förutsagt
I en inte särskilt länge gången tid, under rubriken “3-dagars mörkret”
Måhända, det är där just nu vi oss befinner
Om detta finns på nätet, osagt var, mer att läsa
Nu över till dagens ämne
Resan från forntid till nutid
Har med mänskligt mått varit evighetslång, men nu är det dags
Tiden är inne att tänka om, det som varit har varit, det som komma skall
Är ännu inte här
Om än vi står vid Pärleporten
Knackar på med en bön, släpp oss in
I evigheter har vi vandrat, den svåraste vägen av all möjliga svåra
I isande kyla, tropisk hetta, på berg och i dalar, på slätter milsvida, utan att något
Av värde finna, var på väg att kapitulera, ge upp
När en Ärkeängel
Kom oss tillmötes med sitt budskap från det där ovan
Fortsätt idogt som förut, vinden vänt, och med den, har hoppet återvänt
Landskapet ligger välkomnande vacker framför era fötter
Nu är det dags att skörda, det ni under tusenden
Och åter tusenden år har sått
Pärleporten väntar på en återkomst
Och när ni är framme, kommer den att öppnas
Genom det oemotståndliga ljus ni strålar ut, så fortsätt, bara fortsätt
Ni är nästan framme, målsnöret nära, tveka inte
Några andetag till
Den sista sträckan är ni ledsagade av Änglar i legioner
Ni kan inte längre gå vilse i djungeln, eller var än det vara må
Evigheten på er väntar med förväntan, och ni skall vara medvetna
Ni är de modigaste av alla själar som satt sin fot
På terra firma, planeten Jorden
Satt er själva i pant, med avsikt
Att föra evolutionen vidare, så som det av Moder/Fader Gud
Var tänkt och menat, när den illusoriska tiden föddes
Såg dagens ljus
Ett experiment av kosmiska, oanade dimensioner
Men nu har tiden gjort sitt, avslutat sitt uppdrag
Låta er uppleva, illusionens tillkortakommanden
Ni är i evigheten, i Moders/Fadershuset åter
Det heliga uppdraget fullbordat
Vad är väl människan
Om inte den modigaste av de modiga
Som satte sig själv i pant, för varandra och evolutionens bästa
Vad är väl detta
Som i dessa dagar uppdagats
Om inte ett kvantsprång från den tredje dimensionens illusion
Via den fjärde, till den femte dimensionens uppvaknande och verklighet
Den vibrerande strängen
Med allt högre medvetenhetens frekvens för varje kliv
På Jakobs stege
Dags att pusta ut, innan fortsättning följer
Resan evighetslång, har haft sin början, men saknar slut
Vad mer att säga just nu
Än Salut
* * *
Mottaget av Per Beronius
—————————————-
