Dikt via Per Beronius, 4 februari, 2017
Ämne: Tidens mysterium, en lek med orden
Dåtid, nutid, framtid, tre entiteter
som likt det lilla barnet i barndomens yra leker ta fatt.
Vad är väl denna ordens trio, som även kan uttryckas
det som varit, det som är, det som komma skall
något annat än att liknas vid en dåres försvarstal
och varför det, jo, så här ligger det till.
Dåtiden, den som varit, nutiden, den som är i detta oändligt korta ögonblick
framtiden, den som väntar på sina föregångare, och ändå är denna trions
alla delar, en och densamma, en praktfull motsägelse tillsynes
ett riktigt magplask, att var dag föra till torgs.
Hur kunde det bli så här, strider mot all logik, svaret lakoniskt, kort och gott
av illusionen har vi låtit oss föras vid sidan av allfarvägen, det vi kallar tid
en artefakt, en icke existerande tankens konstprodukt
som skall försvinna, likt den nattsvarta dimman
när Solen i gryningstimmen vänder åter.
När vi en gång och för alla lämnat fångenskapen
i vår nuvarande begränsade tredimensionella värld, tagit det sista klivet
till tidlösheten i Himmelriket på Jorden åter.
* * *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
————————————————————————-