Dikt via Per Beronius, 7 oktober, 2016

Tema:
I tidens fångenskap
Livets, det verkliga livets förskola

Varför skynda, varför ha så bråttom
Med civilkurage vågar vi stå upp
För oss själva

När vi lättar
På det självskapade mentala trycket
Har vi all den tid vi behöver, i denna
Vår begränsningarnas, illusoriska
3-dimensionella värld

Så må vi predika, argumentera
Men lättare sagt än gjort, i den imaginära
Så kallade verklighet, vi alla är delar av

Där allt är tidsbestämt
Till tidens varje minsta mikrosekund

Vad är väl detta
Om inte ett tidens fängelse

Men så här
Behöver det inte
Med naturnödvändighet vara

Vi kan lyfta oss själva i håret
Till en högre verklighet, och tidlöshetens nivå
Det är lättare än vi anar

Men ett ovillkorligt villkor
En gång och för alla, våra fördomar skrota

Där tid ej är, möter evigheten, tidlösheten
Med den violetta facklan i sin hand
Som kommer oss tillmötes
Med orden

Lägg klockan och kalendern åt sidan
Lyssna noga, till det som Hjärtat bjuder
Svårare än så, är det inte, så varför
Gå över ån efter vatten

Valet vårt eget
I tidens träskmarker sitta fast
Så som vi av oförstånd har gjort
Sedan den illusoriska tidens födelse

Släpp fångarna loss
De, som vi själva inom oss bär

Låt dem likt fågeln flyga fritt
Där vi av uppvinden buren, låter oss bäras
Av våra tidlöshetens Änglavingar

Så som vi gjorde
Innan vi av fördomarna
Lät oss fångas

Ett, den ovillkorliga kärlekens råd
Till oss alla och envar, vi Jordens världsmedborgare

Lev i ögonblickets tidlöshet
Och allt skall komma till er i den ordning
Det av Moder/Fader Gud är menat

Varför det så enkla
Helt i onödan
Krångla till
*  *  *

Mottaget av Per Beronius
————————————