Dikt via Per Beronius, 8 december

Tema: En hyllning till vår älskade Moder Gaia

Ögonblickets här och nu, den enda tid vi äger
Allt som där bortom är, illusion
Och inget annat

Så som det i Himmelriket är
Skall det ock på Jorden vara, när mänskligheten
Till sin fulla medvetenhet vaknat upp

Men här ett aber
Efter ett kort besök i en storstads centrum
Är det något i mitt inre som talar sitt tydliga språk

Fortfarande har vi en bit kvar att vandra, innan Pärleporten möter
Försåvitt inte ett mirakel händer på vägen

Vad var det som i storstaden mötte
Om inte sten, asfalt och betong utan like
Bortom ords beskrivning

Motpolen till den skönhetens ursprungliga natur
Som i det förgångna, där hade sin Gudagivna boning
På ytan av Moder Gaia

Innan de själsbefriade maskinerna på sina larvfötter
Oemotståndligt klampade in i naturen, den med sina oändliga
Kärleksfyllda livsformer, från de minsta
Till de största

Naturen till en stenöken förvandlades
Mörkrets hantlangare tog över, gjorde vad de kunde
För att sätta sina klor i det mänskliga sinnet
Mammon satte sig i högsätet

Självfallet är detta i längden ej en hållbar situation
Förr eller senare kommer ett sovande system att implodera
Sig självt förgöra, och så kommer det att bli
Om vi inte ändrar färdriktning i tid

Här en påminnelse
Om det som i forntiden sig utspelat, där förödda planeter
Eliminerades

Ingen kan den Gudomliga ordningen sätta sig över
Om än den fria viljan oss är given

Inom kort skall vägen sig dela, och då är det upp
Till oss alla och envar att välja vår egen rutt
Mot ursprunget åter

Där Gud uttalade orden, varde ljus
Och ljuset blev till

Som alltid har myntet tvenne sidor, en ljus, en mörk
Här en motbild till den ovan givna dystopin
En fortsättning på temat
En vårvintersaga

I världens mitt
Mitten av December anno 2015
Porlar bäcken så glatt av glädje att finnas till
I sällskap med Sunnanvinden, den milda ljumma

När den finner sin väg
Längs dalgångens sluttning, den vidunderligt sköna
Detta naturens konstverk och reservat

Finner sin väg, när den flödar fritt
Mellan stock och sten, låter sig inte hindras
Vad än på vägen den möter, blott säger
Hej du min vän, och tar ett kliv
Åt sidan

För att sedan
Fortsätta färden mot vårfloden i dalgångens mitt
Med den sig förena, även den
På grönbete släppt fri

I denna historiskt unika tid
Där inget, vad det än må vara, är sig likt, byter skepnad
En långpromenad denna dag, där Sunnanvinden rufsar till håret
Under en liten vilopaus, bekvämt tillbakalutad
Mot min vän vid dalens topp

Det stora Klippblocket
Miljontals år gammalt, med sina minnen av det
Som sedan urminnes tider sig utspelat på Jordens rund

Klippblocket
Det som alltid så välkomnande möter
Har så mycket att berätta om det som förevarit
Under evigheters gångna tider, en minnenas bank
Av gigantens mått

Livet på Jorden
Tellus, Terra, Den blå planeten, Moder Gaia
Ett äventyrens äventyr, när Sunnanvinden möter
Även den av lycksalighet fylld
Av glädje att finnas till

Det finns så oändligt mycket
Att glädjas över på Jorden, denna Kärlekens
Skönhetens och Sanningens Gudinna

Som vill alla sina barn så Gudomligt väl
Oberoende av vilken färg, form, skepnad, framtoning
De valt under sina mångfaldens liv på Jorden

Må vi respektfyllt fortsätta att hedra och ära Moder Gaia
Som med sina nådegåvor så generöst oss förser

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
———————————————
Kemist, forskare, lärare
I sitt poesins författarskap med fokus på världsutvecklingen
Beronii Förlag AB grundat 2003, 9 titlar i bokhandeln
Baksidestexter och omslagsbilder på nätet
Sökord: ”Galaxer”, ”Bortom 2012″, ”Ropet från Kosmos”
”Röster från Andromeda”, ”Strandlinjens magi”
Författarnamnet