Dikt via Per Beronius, 8 januari
Tema:
Slutstriden mellan ljuset och mörkret
Hög tid till full medvetenhet vakna upp
Ljusarbetarna med sina efterföljare
Massmedias enögdhet
Klarspråk
——————————
På Jordens hela rund
Existerar i dessa dagar en hel ljusets armé av hängivna
Tillfullo uppvaknande ljusarbetare
Föregångare
Modiga, orädda kvinnor och män, som går före
Alla och envar, med ett globalt kärlekens perspektiv
Röjer väg i snårskogen för sina efterföljare
Systrar och bröder, människor som börjat
Till medvetenhet vakna
Ljusarbetarna verkar dygnets alla 24 timmar
Blott korta minuters pauser av vila, om dagen, i sin fysiska kropp
Om natten, i osynliga världar, i sin eteriska kropp
Arbetar för helhetens bästa
Om dessa ljusarbetare hörs i massmedia
Inte det minsta knyst, där är det så knäpp tyst
Att man kan höra när en knappnål faller
De mörka hattarna
Med girigheten som signum, har sett till att det blivit så
Mammon säljer, prånglar ut, med sina braskande
Svarta rubriker på löpsedlarna
De som av girighet vädjar
Till de lägsta mörkrets och rädslans vibrationer
Människan inom sig bär
Om kärleken och ljuset är tystnaden monumental
Det ingår i mörkrets strategi att Jorden ta över, ett försök
Som skändligen kommer att misslyckas
Barbariets kontrollsystem sjunger
På sista versen
Mänsklighetens kollektiva medvetenhet
Nått den ljusets punkt, där återgång till det som varit är omöjligt
Under de tiotusenden av år, där de mörka hattarna haft herraväldet
På Jorden, denna Gudinna, vår älskade Moder Gaia
Som så generöst föder alla sina barn
Med sin välvilja
Inget är större eller mindre än sina delar
En självklarhet, det behöver inte sägas, men kanske ändå på plats
Där människan sitter framför TV:n i den mjuka fåtöljen
Låter sig matas med mörkrets alla otygens avgudabilder på Jorden
Tillsynes för det mesta, i omedvetenhetens dimmor försvinner
Till vad kan väl detta, i sitt värsta scenario leda, om inte till en
Den monumentala obalansens ensidighet
På det sluttande planet
Där vi må minnas, det var en obalans som fick Atlantis att gå under
Gick sitt öde tillmötes 13000 år sedan där teknikalitetens maskulina
Tog det feminina och kärlekens elixir över, kärleken, det som allt
Till en enhet binder samman, medan mörkret går på tvärs
Separerar, fångad av sin nihilismens ideologi
En obalansens ensidighet
Som får sinnets frekvens att fastna i tonskalans mörka moll
Till de mörka hattarnas skadeglädje, de som Jorden
Vill ta över
Jordens framtid och öde beror av oss alla och envar
Det mänskligheten med sitt kollektiva sinne omutligt skapar
Alla vi som på Jorden är, ingen undantagen, sitt eget ansvar bär
För det som på Jorden sig utspelar, så vad annat svara ann
Än det som Hjärtat oss bjuder
Måhända du tänker
Och kanske säger, vad spelar det väl för roll
Jag är ju bara en enda, mellan tummen och pekfingret
Av Jordens 7 miljarder innevånare, vad gör det
För skillnad, hur jag väljer
Om vi alla och envar börjar tänka i dessa banor
Fångna av vårt eget uppgivenhetens nihilistiska tänkesätt
Vad kommer då att hända, om inte att Jorden
Från den kosmiska kartan, på ett ögonblick
Försvinner, suddas ut
Spårlöst raderas
Likt Atlantis,13000 år sedan i gången tid
Vad att göra här och just nu i detta Heliga ögonblick
Om inte bestämma sig, tänka om, tänka nytt, tänka fritt
Sätta ner foten
Till medvetenhet vakna upp, vi har länge nog
Sovit vår Törnrosas omedvetenhetens sömn
Inget är större eller mindre än sina delar
Konklusion
Ett själlöst, girighetens kontrollsystem fortsätter att tugga på
Tag av de fattiga, ge åt de ”rika”, men i anden fattiga
De sista, skall vara de första
* * *
Mottaget av Per Beronius
—————————————————————————-
I sitt författarskap med fokus på världsutvecklingen
Titlar i bokhandeln, Spårljus del 1-3, Daggdroppar i Gryningsljus
Röster från Andromeda, Strandlinjens Magi, Ropet från Kosmos
Bortom 2012
————————————————-
