Dikt via Per Beronius, 10 januari

Ämne: Respekt för livet i dess olika former

Meddelande:
Balans, ett villkor för livets fortbestånd
En allegori, hur kunde en blomma, blomma, balans förutan
Blomman ger till sin omgivning av sin skönhet

Om någon inte visar respekt, trampar på blomman
Då tar hon sin mats ur skolan med några förtydligande ord, jag är på Jorden
För att hjälpa mänskligheten på traven, genom att visa mig
I min fulla skönhetens skrud, har respekt för mig själv

Är likt människan en själ, om än i annat yttre format och framtoning
Men om jag upptäcker, att ingen bryr sig om min skönhet
Om någon väljer att trampa på mig, då säger jag ifrån
Med mina ordlösa ord

Lämnar min plats, där jag valt min boning, för att visa mig
I min skönhetens yttre framtoning, flyttar till någon annan av Jordens
Oräkneliga ängsmarker, där bättre jag passar in

Så är det ock på den mänskliga nivån, när människan ger av sig själv
Utan att få något åter, då skapas en obalans i systemet, och konsekvensen
Hon väljer att flytta till en annan boplats, där bättre hon passar in

Så minns då att älska dig själv, vissa respekt för dig själv
Så som du respekterar och älskar din nästa, livet i sina mångfaldens
Facetter och grundpelare, alla måste finnas på plats

Om balansen inte upprätthålls blir det konsekvenser
Mer komplicerat än så är det inte

I sammanhanget, en liten påminnelse
Gud låter inget träd till Himlen växa upp, allt har sina gränser
Även i evigheten

Några ord till oss alla och envar att begrunda
Ingen förmer än någon annan, inför den Allvise är vi alla lika
Gud älskar alla sina barn lika mycket.

*  *  *
Från den eteriska världen mottagen av Per Beronius
————————————————————————-

You may also like...