Dikt via Per Beronius; Återföreningen med sin saknade halva, 9 juli, 2017

Återföreningen med sin saknade halva
En fridens afton i det fria, en kvällningens svalkande
ljumma sommarvind, där livet sig visar
från sin allra bästa ljusa sida.
Ett och annat litet regnstänk, vill ha ett ord med i laget
sinnet kommit till ro, efter dagens vedermödor.
Den ljumma vinden talar, med sitt otvetydigt tydliga språk
rufsar till håret, jag ser dig, vet med visshet
att du finns till, gör så gott det nu går.
I denna livets oförutsägbara berg och dalbana
för att få tillvaron, att gå runt, där allt
till något okänt nytt stöps om.
I dessa unika metamorfosernas dagar
där den ena dagen, den andra inte är det minsta lik
allt oförutsägbart, så det av Gud är menat.
Oförutsägbarheten, en livets ofrånkomliga krydda
nödvändig, att människan om varandets
hemligheter må lära.
Vad mer att säga här och just nu, framtiden
den oförutsägbara, den som i ett dimlandskap sig döljer
får avslöja vad den i skötet bär.
Kanske, i början av detta välsignade tusenårsrike
det är menat, med tvillingflamman, vår saknade hälft
vi skall återförenas.
Den vi i en evighetens gången tid skildes ifrån
för att gå skilda vägar, om oss själva, om livets
hemligheter, och om Universum lära.
*  *  *
Från den eteriska världen av Per Beronius mottaget.
———————————————————————–

You may also like...