Dikt via Per Beronius; Behåll lugnet, 8 april, 2017

Ämne: Vad som än händer, behåll lugnet, var inte rädd.
Hög tid, till full medvetenhet vakna upp
det duger inte längre, i omedvetenhet
fortsätta sova vid vägens kant
människan i omedvetenhet
sovit länge nog.
“Vad våldet har skapat, är vanskligt och kort
dör likt en stormvind i öknen bort”.
En tidlöshetens sanning
Som aldrig någonsin, förlorar sin giltighet.
I dessa dagar, mörkrets krafter desperata
inser att slaget om Planeten Jorden
en gång och för alla är förlorat.
Människan, låter sig inte längre skrämmas
av despoter, var de än på Jorden sig befinner
eller i vilka bunkrar, de än sig gömmer
Gud vet allt, ser allt, hör allt.
Det vi sår får vi skörda, ont eller gott
Som sagts mer än en gång förut
mörkrets despoter, de svarta hattarna
kan inte ljuset släcka ut, en självklarhet
förtydliganden förutan.
I dessa, de yttersta dagar
de senaste dagarnas mörker
vid gränsen till Tusenårsriket på Jorden
en påminnelse om orden.
Behåll lugnet, var inte rädd
rädslan, de mörka hantlangarnas verktyg.
Med detta sagt, här en motbild, till det ovan sagda
en diametralt annorlunda bild, på temat
“Omtanken värmer”.
En, det lilla barnets ägodel, en pytteliten vante
borttappad blå, väl synligt med kärlekens omtänksamhet
uppsatt på en, det lilla trädets gren, vid sidan
av gångstigen i skogen.
En omtanke omisskännlig, om varje människas
väl och ve, med sina tidlösa ord.
Vi är alla ett, en och densamma
tag väl omhand varandra, kom ihåg att ge
en hjälpande hand, när så behövs.
Du är jag, jag är du.
åtskillnad, separation, en anomali
det vi kallar du och jag, är blott en illusion.
Vi är alla ett, en och densamma, i vår begränsade
den tredje dimensionens värld.
Men vad som än händer, hav hopp, hoppet
det sista som människan överger.
Efter många tusenden år av separation
är vi alla, undantag förutan, på väg
ur mardrömmens värld vakna upp.
Omtanken värmer
kärleken, den ovillkorliga, rädslans motpol
allt annat överordnat.
Kärleken, Universums starkaste kraft
Den som allt i Universum, till en helhet
håller samman.
Här en extra påminnelse
för vilken gång i ordningen, det har jag
tappat räkningen på.
Tankens kraft oemotståndlig
Underskatta inte tankens kraft, om än
för det mänskliga ögat osynlig
vi blir det vi tänker.
Begrunda gärna detta påstående
i en meditationens stilla stund, och detta
mer än en gång.
Gör det gärna till en vana
droppen urholkar stenen, inte genom sin tyngd
men genom att ständigt falla.
Tack för orden, må de gagna.
*  *  *
Från det eteriska mottaget av Per Beronius.
————————————————————

You may also like...