Dikt via Per Beronius, Det människan kallar liv och död, 2 juni, 2018
Ämne: Det människan kallar liv och död.
Meddelande:
En dag har gjort sitt, för denna gång
dagar kommer, dagar går, en och annan av dessa
avsätter sina tydliga spår.
En och annan bara försvinner
så som i tomma intet, och varför det
ja, det kan man sig fråga, utan förväntan
att få något svar.
Varandet, existensen, så förunderligt underligt
varför lät jag mig fångas, av en fysisk kropp
den som kommer och försvinner
i en tillsynes evig räcka.
Livsmysteriet
inte helt enkelt att genomskåda
själen, odödlig evig, kroppen till Jorden
kommer och försvinner.
Vad innebär väl det
människan kallar liv och död
kroppen dödlig, blott ett förgängligt fordon
under jordelivet, själen, den eteriska
evig, odödlig.
Vad menas
med det ena, och det andra
något att meditera över, när kroppen
fortfarande har sin boning på Jorden.
Kroppen har sin begränsade tid
i den fysiska världen, själen för evigt består
har jag uttryckt mig tydligt nog?
* * *