Dikt via Per Beronius; En meditation vid dagens slut, 6 maj, 2017
Ämne: En meditation vid dagens slut
”Störst av allt är kärleken”
den, som vad än det vara må, håller allt
till en helhetens enhet samman.
Kärleken förutan, vore världen öde och tom
en stenöken utan liv, men minns ändå, det behövs så lite
för att skapa så obeskrivligt mycket.
En vänlig blick, till den vi på vägen möter
jag ser dig, du är sedd, vet att du finns till, ett ögonkast
kan betyda skillnaden mellan liv och död.
Människan en flockvarelse
ej menad, på den bortglömda stigen
i ensamhet vandra.
Vi behöver varandra
våra systrar och bröder förutan, funnes vi inte till.
När uppförsbacken är brant, skon på foten klämmer
kan vi stötta varandra.
Mångfalden, en nödvändighet för livets fortbestånd
mångfalden förutan, vore livet en stenöken tom.
Vad är det som får tusen blommor att blomma, i sina
regnbågens alla färger, om inte kärleken den ovillkorliga
den, som allt till en enhetens helhet binder samman.
Var rädd om kärleken, vattna den
så som du vattnar dina blommor var kväll.
Blomman, ett medvetet väsen
med känslor och allt annat, som hör livet till.
Visa tydligt, att du ser den, prata med den
ge den gärna lite healing varje kväll, och du skall uppleva
mirakler bortom fantasins alla gränser.
Så än en gång, låt tusen blommor blomma
kärleken allt annat överordnat.
* * *
Från det eteriska där ovan mottaget av Per Beronius
———————————————————————–
