Dikt via Per Beronius, En kort notis, på den nya tidens vis, 19 november, 2017
Ämne: En kort notis, på den nya tidens vis
Meddelande:
Livet på Jorden, ej en dans på rosor
så, det av Skaparen är tänkt och menat att vara
och varför det.
Helt enkelt av den anledning, Rosorna av kärlek fyllda
är inte avsedda att trampas på, Rosen, en symbol
för kärleken, skönheten, sanningen och livet
när tillvaron sig visar, från sin allra bästa sida
kan det sägas tydligare än så.
Hur finna vägen till Himmelriket åter
det vi av ungdomlig yra och oförstånd lämnade
för att klara oss på egen hand.
Vad blev väl resultatet, av detta egots spratt
bara att se sig omkring, ta del av det som massmedia
ett och annat undantag förutan, ägnar sig åt
för det mesta mörkrets skrämsel.
Men ändå, mörkret har inget det minsta
att ljuset stå emot, en självklarhet.
I dessa de yttersta dagar, har en kritiskt punkt passerats
mörkret har inget mer att göra, än kapitulera, det
som varit, sedan Atlantis gick sitt öde tillmötes
har en gång och för alla gjort sitt.
Hur komma vidare
i den uppförsbacke vi möter här och just nu
den som blir allt brantare, för varje kliv vi tar
innan vi når Himmelriket
pyramidens topp.
En fråga upp till oss alla och envar att besvara
livet hårt men rättvist.
* * *
Från den eteriska världen av Per Beronius mottaget
———————————————————————-
_____________________________________________
Ni, mänsklighetens lärare bortom tid och rum, osynliga
för våra fysiska ögon ledsagar ni oss, kommer till oss
med mångfaldens gåvor, gåvor från olika tider och platser
på Jorden, gåvor från planeter, stjärnor och galaxer, ni
kommer att glimtar av skapelsens storhet oss ge, vi
jordbundna varelser i fysiska kroppar, fångade i en
begränsningarnas värld, ni kommer att oss undervisa
berätta vad som bortom tid och rum i det stora sker, ni
kommer att styrka och hopp oss ge i denna tid av kaos
på Jorden, hopp om att striden skall få ett slut, hopp om
att mänskligheten till en enhet skall sig forma, en enhet
där kärleken den ovillkorliga vår gemensamma ledstjärna
skall vara och så förbli.
Denna text hämtad från boken
RÖSTER FRÅN ANDROMEDA
Utgiven 2006
_____________________________________________