Dikt via Per Beronius, February 5th

Tema: Glädjen att finnas till

Var dag som möter
En nådens Gudagivna gåva människan från ovan given
En dag om vilken på förhand vi inget skall veta
Vad den inom sig bär

Dagar kommer, dagar går
I regnbågens alla färger, former och toner
Från den lågt vibrerande röda, till sina den violetta flammans
Vibrerande höga, och sina mångfaldens färgskiftningar
Där emellan

Var dag ett oförutsägbarhetens äventyr
Med sitt okända nya, ibland med stenar i ryggsäcken fylld
Stundom med kärlekens och mångfaldens gåvor
I sitt sköte

Detta äventyr
Där inget händer av det människan ibland kallar slump
Allt så vist och planerat ordnat, när den nya världen
Den människan i evigheter väntat på

Ur Fågel Fenix aska sig reser
Efter alla våra mångfaldens färder på en planet där allt kan hända
Där allt är möjligt, inget omöjligt

Tanken den, som evolutionen styr
Den som förr eller senare sig manifesterar enligt principen
Vi blir till det vi tänker, tankens kraft omutlig

Upp till oss alla och envar att våra tankar välja
Hur än livet i det yttre, omkring oss, sig gestaltar
I tidens varje ögonblick

Tanken, motstånd förutan, är fri att färdas
Vart än vi så väljer och önskar, allt finns inom tankens räckhåll
Inget är för stort, inget för litet

Inget kan för tanken sig gömma
Det är med tankens oemotståndliga kraft vi skapar våra liv
Vad än det är vi vill, om än det kan ta lite tid
Innan tanken i det yttre sig uppdagar

Allt som vi vill, inom räckhåll finns till
Det är med tanken vi skapar våra liv, tanken syns inte, hörs inte
Om än den i vårt inre kan höras, när vi sjunger en lovsång
Till Skaparen och Änglarna av glädje att finnas till

Men här ett litet varningens rop
Vi må se upp med vad vi tänker, tankens kraft kan kännas av rejält
I kroppen varje minsta cell, om vi tillåter den på avvägar
I snårskogen sig förirra

Något som lite då och då kan hända den bästa
När haspen inte är på, kärlekens elixir för tillfället ställt åt sidan
I glömskans revir

Tanken vårt redskap att skapa det nya
Det som det mänskliga ögat aldrig tidigare har mött och skådat
Upp till oss alla och envar att själva välja hur tanken
I det yttre skall sig uppdaga, manifestera

Hur väljer vi i dessa de yttersta dagar att tänka
När utmaningar, stundom monumentala prövningar, oss möter
Dag såväl som natt, när de mörka krafterna hittat en springa
Där de kan nästla sig in

Vägen allt brantare blir
På de sista kliven mot pyramidens topp, luften allt tunnare
När vi närmar oss stratosfären med sina utmaningar
Av biblisk dignitet, slutprovet väntar

Hur detta vi skall tackla
Det är upp till oss alla och envar att själva välja
Ett med säkerhet vi vet, tanken förutan, funnes inte Jorden till
Inte heller vi själva och allt det liv som på Moder Gaia
Har sin boning

Vad är det som här och just nu oss möter
Om inte slutprovet på denna vår Golgatas vandring
I denna den yttersta tiden på gränslinjen till Tusenårsriket

Den Gyllene Eran
Med alla sina gåvor till den Jordens befolkning
Som så tappert av vilja fri valt att de svåraste prövningar
Kärleksfullt möta och hantera

Vi må säga vad än vi vill
Men vad är väl då människan, om inte den modigaste
Av de modiga, som på sluttampen valt att vandra sin Golgatas väg
Barfota, på den med törnen beströdda vägen
Mot Himmelriket på Jorden

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
——————————————
Den som vill veta mer om den, som dessa ord satt på pränt, kan söka på nätet med sökordet ”Per Beronius”, en veteran som i sin barndoms tid på närhåll upplevt 2:a världskriget från början till slut, bombflygplans nattliga raiders muller, stridsskeppens på Östersjön buller, soldater från söder på tåget som passerade fosterlandet ett stenkast från husknuten, på järnvägen den smalspåriga mellan Hjo och Skövde i ånglokens era, hemmet nattetid mörklagt, sirener med sina flyglarmens varningsrop, var dags löpsedlar med svarta rubriker på bokhandelns tavla invid stadens torg och kyrkan, en pamflett, ”om kriget kommer”, erfarenheter att i dessa dagar användas när det, när som helst kan hetta till
——————————–