Dikt via Per Beronius; Hösten, den fridfullt välsignade, 27 augusti, 2017
Hösten, den fridfullt välsignade
Blott ett fåtal dagar kvar, av månaden augusti
det lackar mot hösten, den som inte pockar
trycker på med orden.
“Du måste hinna med, det och detta
och ännu lite mer därtill, ett 3D-världens bludder.
Hösten kommer så försynt, yviga ord förutan
den ena dagen, efter den andra, utan att propsa.
Här en personlig bekännelse
om än för Änglarna i Himmelriket så välbekant
jag älskar hösten, med dess frid och sinnesro
efter alla bör, borde, och måsten.
Årstiderna, i cirkel kommer och går
för varje varv, på en medvetenhetens
allt högre nivå.
Ständig förändring
så som det av Skaparen är tänkt och menat
likt det, som sedvanerätten bjuder.
Vad är väl detta, vad kan det väl kallas
om inte ett miraklernas mirakel, utan att reflektera
vi tar för givet.
Det lilla i det stora, det stora i det lilla
inget är, vad det synes vara
men det spelar ingen roll.
Av Änglavärlden, är vi alltid omgivna
den värld som ger oss beskydd, natt såväl som dag
aldrig behöva hungra, törsta, eller husvill vara.
Av mörkerkrafterna utspydda sjukdomar har gjort sitt
de mörka hattarna, de som gör vad de kan, för att
sätta käppar i hjulen, ljuset släcka ut
kan hälsa hem.
Allt, vad än det må vara
av Moder/Fader Gud och Moder Gaia
så kärleksfullt väl tillrättalagt, den Gordiska Knuten
löst upp sig själv.
Det mörker som varit
sedan många tusenden år, av ljuset utraderat
alla och envar, har vi i Tusenårsriket klivit in.
Gud lämnar inget enda av sina får
åt sitt ensamhetens öde.
En avslutande liten bön
må Rättvisans Ängel för evigt
på Jorden ha sin boning.
* * *
Av Per Beronius, från ovan mottaget, att vidarebefordras.
—————————————————————————-
