Dikt via Per Beronius, Illusionens dimlandskap, November 15th, 2017

Ämne: Illusionens dimlandskap
Meddelande:
Till Jorden, i gryningstimmen kommen åter
efter själens utflykt till okända världar
under nattens sömn.
Med minnet utsuddat
av det som sig utspelat i den oändliga rymden.
Obesvarade frågor
i det undermedvetna staplat sig på hög
sinnet fyllt, av ett händelsernas sammelsurium
av det okända, som under natten förevarit.
En välmotiverad fråga
varför är jag här, det måste finnas en orsak
till detta mysterium, i mysterieskolan på Tellus
Jorden, planeten den blå.
Vad tänker det nyfödda barnet
till Jorden just kommet, med utraderat minne
från det som förevarit.
Livet, med sin ömtåliga livslåga
ett mysterium av högsta rang, men ändå
det måste ha en mening, om än okänd
för det mänskliga sinnet.
Mening förutan, vore vi ej fångade
i en förgänglig fysisk kropp, detta själens tempel.
Tillika ett själens fordon
under det kort-korta besöket på planeten Jorden.
Vad annat att göra, här och just nu
i gryningens timme, än vänta och se, lyssna inåt
med insikten vunnen, i det yttre står platt intet
att finna, förutom illusionens dimma.
*  *  *
Av Per Beronius från den eteriska världen mottaget
—————————————————————————
_____________________________________________
Tag mig i hand och led mig Du Allvise, Du som allt ser
Du som allt vet, Du som är Skaparen, det skapade och
det ännu ej skapade, det som är och det som inte är, Du
som är den för vilken intet är fördolt, du som är i vinden
i morgonrodnaden när dess första strålar av ljus banar
väg över horisonten, Du som är formen och det formlösa
färgerna, rörelsen och stillheten, ljudet och tystnaden, det
synliga och det osynliga, Du som uttrycker dig i det vi ser
och det vi inte ser, Du som är dagens ljus och nattens
mörker, solen och månen, planeterna och stjärnorna,
Du som är tron, hoppet och kärleken, Du som är allt och
samtidigt omsluter allt, Du som är i varje mitt andetag
Du som är i den porlande bäcken med sitt kristallklara
vatten, Du som är den för vilken intet kan döljas, inte kan
undanhållas, som känner allt som varit, som är och som
skall komma, Du som är tid, rum och evighet, Du som är
o-begränsningen, den o-begränsning som begränsningen
känner, Du som genom mitt hjärta låter mig ana vem Du är
Tag min hand Du Allvise att jag må känna den kraft som
från dig strålar ut, den kraft som allt och alla i Universum
genomsyrar, den kraft som allt i Universum binder samman
tag min hand Du Allvise att denna kraft jag må känna i varje
fiber av min kropp, den kraft som om mitt själv mig lär och
om det som omkring mig är, den kraft som är i varje träd
i varje blomma, i varje sten på den väg jag vandrar, den
kraft som visar mig vägen när mörkret omkring mig står
och mina ögon ej vägledning mig ger, den kraft som då
lyser upp vägen, den kraft som låter mig förnimma det
som bortom det bortom är, som i varje den minsta partikel
av Universum är och samtidigt håller dessa delar till en
helhet samman, tag min hand, led mig Du Allvise att jag må
fortsätta mot det högsta som i mig är, mot den punkt som
är mitt Gudomliga jag, tag min hand Du som allt vet att om
mitt själv jag må lära, det själv om vilket jag så lite vet,
det själv om vilket jag så lite förstår, det själv om vilket jag
försöker lära under mina stapplande steg på Moder Jord,
tag mina hand att ej mer vilse jag må gå och visa mig vägen
hem till Dig, det hem långt i det förflutna jag lämnade att
om Universum lära, låt mig då äntligen få komma hem efter
denna långa och mödosamma resa i halvdunklet, i det
skymningsland där illusionen ej låter mig verkligheten se
i det skymningsland, där från verkligheten jag varit
separerad, tag min hand, led mig, öppna mina ögon att
åter Dig jag må se, Du Allvise, Du som allt ser, Du som
allt vet, Du som allt ÄR.
Denna text hämtad från boken
Spårljus, Del 3, Evigheten
Publicerad 2005
______________________________________________

You may also like...