Dikt via Per Beronius, July 22nd

Tema:
Existensens obegriplighet

Allt, från ögonblick till annat
I evig förändring

Stillestånd, en anomali
En omöjlighet

Vem är väl den
Som kan hindra elektronerna
Runt atomkärnan snurra

Eller hindra molekylen, att vibrera
I sin egen, självklarhetens givna rytm

Allt till en enhet hänger samman, inget
Från något annat åtskilt

Tillvarons mysterium
Existensens rytmik, ett under
Av obegriplig storleksordning
Vi må ta för givet

Tillvaron en självklarhet
Men så är det inte

En gång i evighetens förflutna
Existerade inget

Det enda som var
Tomhet och mörker

Vad var det, som fick en verklighet
Ur tomheten sig resa

Vem är väl den
Som svaret på denna fråga
I sina armar bär

Om det överhuvudtaget existerar
Ett svar på denna fråga

Måhända, i en framtid
Slöjan, kommer att dras undan
Vi skall åter se och höra, vad det var
Som fick livet att spira

Likt en blomma
Som om våren vaknar upp
Ur vinterns dvala, istiden bakom sig
Lämnar

Varför behöver vi något om detta veta
Räcker det inte att konstatera

Jag är, jag finns till
I samklang, med den fråga
Som till Gud ställdes

Vem är du
Med det geniala svaret
På ett ögonblick givet

JAG ÄR DEN JAG ÄR

Vem är väl den
Som sigillet, det gyllene heliga
Kan bryta

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
———————————–