Dikt via Per Beronius; Karma, 18 maj, 2017
Ämne: Karma
Alla är vi barn av vår tid
kommer från ett fjärran land, ett land om vilket inget vi vet.
Glömskan lagt sin välsignade mjuka hand
över det som förevarit i förgångna tider.
Om detta skall vi inget veta
när vi kommer till Jorden, i det lilla barnets skepnad.
Där allt börjar om på nytt, befriade som vi är
av minnena från våra tidigare liv, bland annat det
vi kallar karma, den skuld vi av oförstånd skapat
i tidigare livstider.
Det var vi själva, i själens framsynthet
som valde att komma till Jorden åter, för att rensa bort
det karmas ogräs, som i själens djup vuxit sig stadigt fast.
Och detta kan göra ont, mycket ont
i sinne, kropp och själ, när rottrådarna på djupet
av själens mylla vuxit sig stadigt fast.
Men detta kommer vi inte undan
om vi har ambitionen, att fortsätta vår lärandets resa
mot den Himmelska evigheten, valet vårt eget.
Och vi må minnas
Moder/Fader Gud klandrar aldrig sina älskade barn.
Den Gudomliga kärleken, den ovillkorliga
vill oss alla och envar blott väl.
* * *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
———————————————————————–
