Dikt via Per Beronius; Livets förunderligt underliga skådespel, 10 december, 2017
Ämne: Livets förunderligt underliga skådespel
Meddelande:
Existensen, varandet, tillvaron
i alla dess färger former och toner
en gåva från ovan, ett varandets skådespel
av obeskrivbar storleksordning.
Vad annat att göra, än väl ta vara på denna
av Moder/Fader Gud givna nådegåva, den som aldrig
likt den lilla klockan blir entonig.
Förändring, omvandling, metamorfos
till oigenkännlighet, från den ena dagen
till den andra, en livets grundbult.
Var dag, vardag liksom helgdag unik
med sina oräkneliga färger, former och toner
från bas till diskant, från moll till dur.
Ingen dag, den andra det minsta lik
vardag såväl som helgdag har sin egen framtoning
tag den väl emot, den kommer inte åter.
Visa den kärlek och respekt
tacka för allt den ger, de Gudagivna gåvorna
finns närmre oss än vi anar.
Låt det tredje ögat ständigt vara öppet
lyssna till sfärernas harmoni, evighetens färger
former och toner.
Tag väl vara på livets minsta fragment
det har sin begränsade tid, kommer inte åter.
Allt i en evig cirkelgångens förändring
från dag till annan.
Var dag unik
monotonins repetition hör inte livet till
om livets mysterier må vi fundera
låt det så vara.
Hur än vi grubblar, är livet så som det är
som det av Moder/Fader Gud är menat att vara.
Det enda vi behöver minnas
kärleken den ovillkorliga, allt annat överordnat
den som allt till en helhetens enhet binder samman.
* * *
Av Per Beronius från den eteriska världen mottaget.
__________________________________________________
Som själar vi föddes bortom tid och rum, efter en kärleksakt
mellan två Gudomliga väsen, väsen av ljus som i gränslös kärlek
lät sina färger blandas till en ny själ smälta samman, oskuldsfulla
rena, resan vi anträdde in i den dunkla natten att om kosmos och
om oss själva lära, en evighetslång resa vi anträtt med längtan
som drivkraft, en längtan född ur förlusten av minne, av vårt
ursprung, en längtan som ständigt oss driver mot ett okänt mål
en längtan som oss hindrar att stanna upp på vår färd den evighets
långa, så blev då längtan till vår arvedel som en gång skall låta oss
vända åter till det hem där som själar vi föddes, där vi föddes
bortom tid och rum efter en kärleksakt mellan två Gudomliga väsen
väsen av ljus som i kärlek utan gräns lät sina färger blandas till en
ny själ smälta samman.
Denna text hämtad från boken
Daggdroppar i Gryningsljus
Utgiven 2005
__________________________________________________